Workshop för blivande lektörer

Nu är jag tillbaka efter en lärorik helg på vackra Högberga Gård, där jag för första gången fick träffa och lära känna mina kurskamrater, som visade sig vara väldigt trevliga och duktiga!

Under hela helgen jobbade vi hårt med våra första utlåtanden. Och det var rätt nervöst kan jag berätta! Vi gav respons på varandras utlåtanden och fick höra det som var bra och det som var mindre bra. Däremellan fikade vi, ofta! Och åt väldigt bra mat, mina favoriträtter dessutom, lamm och anka.

Det är verkligen intressant att se hur en text kan tolkas olika beroende på vem det är som läser den. Man lägger vikt på olika saker, även om det förstås var många som observerat just samma saker. Det finns dessutom en viktig balans som är viktig att jobba med, nämligen att ha förmågan att säga det som behöver sägas på ett sätt som författaren kan ta till sig utan att känna sig nedtryckt eller kritiserad. Vi blivande lektörer står ju ändå på författarens sida. Samtidigt finns det författare som vill veta allt utan krusiduller och omlindningar. I såna fall är det kanske lättare att helt enkelt säga det som behöver bättras rakt på. Utmaningen för mig ligger i att lägga mig på rätt nivå beroende på vem författaren är.

Nu har vi fått manus nummer två och det ska bli så spännande att djupdyka in i en ny värld. Samtidigt ska jag fortsätta skriva på mitt eget manus, jag glömmer inte mitt mål.

För säkerhets skull skriver jag ner det här: skriva en bok och ge ut den på ett förlag eller själv.

2016-06-18 15.20.33 2016-06-19 10.52.18 2016-06-19 20.57.15

På återseende!

Byta kön på en karaktär

Nej, jag har inte övergett manuset! Jag drömmer fortfarande om att skriva en bok och ge ut den!

Jag kämpar vidare med omskrivningen av manuset samtidigt som jag redigerar det. Det låter kanske konstigt att göra dessa två processer samtidigt men den här gången är jag mer säker på vad jag gör och var jag är på väg. Så känns det i alla fall.

En skillnad finns dock, det är att jag äntligen hittat min karaktärs röst. Ja, jag hör hur hon pratar och uttrycker sig för jag har kommit henne närmare. Henne, skriver jag, för min manliga huvudkaraktär har nämligen blivit en hon.

success-is-born-of-struggle-struggle-quote

Det är konstigt och jag kan fortfarande inte förklara det men när jag bestämde mig för att byta kön på min manliga karaktär hände något. Det var som om relationerna till de andra karaktärerna plötsligt blev tydligare och mer konkreta. Mer naturliga. Det är märkligt, jag kände mig genast mer nära och bekant med karaktären än vad jag gjort tidigare. Sen kan det ha att göra med mininovellen jag skrev, om henne, som berättar om vem hon är, var hon kommer ifrån, vad hon har upplevt och vad hon egentligen vill och behöver. Yttre mål och inre mål. Hennes känsliga punkt.

Arbetet med manuset har dock dragit ut på tiden eftersom jag också har påbörjat utbildningen för att bli lektör. Just nu håller jag på att skriva mitt allra första utlåtande till det första manuset vi har fått läsa. Det är så spännande att grotta ner sig i manusets olika detaljer, att observera en text utifrån och faktiskt veta vad som kan förbättras i den och också klara av att ge handfasta råd på hur författaren kan göra det. Det är så roligt och lärorikt! I helgen har vi dessutom en workshop där vi för första gången träffas, det ser jag väldigt fram emot.

På återseende

En blivande lektör som skriver eget manus

Igår började jag min utbildning för att bli lektör! Under sex månader kommer jag att lära mig allt om hur man blir en bra lektör. Så jag kommer att plugga samtidigt som jag fortsätter att skriva på manuset.

Det blir en hektisk men spännande vår! Jag känner det.

a5b5965b058f1d6f446aca155ce5fcb7

Sånt jag arbetar med just nu, gällande min egen text, är att ge hela manuset samma behandling som jag har gett början av det. Det är naturligt att man satsar mer på början av ett manus, de allra första kapitlen. De är ju det första ett förlag läser och de måste vara bra, lockande och ge dem lust att läsa vidare. Men risken är att resten av manuset inte får samma omsorg, för man blir trött av att skriva ett manus, man blir väldigt utmattad ibland. Då blir det fler stavfel, mindre gestaltning och framför allt inte samma djup som texten har i sin början. Av den enkla anledningen att man har befunnit sig i början av sin text under en längre tid.

När jag pluggade klassisk sång, i början då jag var en nybörjare, tillbringade jag många timmar med att nöta in en sång eller en aria, (sång ur en opera m.m.). Jag satsade allt på den första delen av sången, för precis som med en ny text är det den som sätter tonen och ger första intrycket. Slutet och mitten av sången blev aldrig lika genomarbetad som början, och det märkte en av mina sångpedagoger. Hon gav mig rådet att helt enkelt börja träna från slutet och arbeta mig mot början. På så sätt använder jag mig av energin som man oftast har i början när man gör något, när man är som starkast och mest fräsch i både kropp och hjärna, på de delar som fått minst uppmärksamhet. 

Så jag har applicerat detta på mitt skrivandet, alltså hoppar rakt in i nästa del som ska skrivas och undviker att göra det jag oftast vill göra, nämligen läsa manuset från början, fastna någonstans, peta och ha mig, och när jag väl kommer till stället där jag skulle ha jobbat, är jag redan småseg och trött. Eftersom jag har bränt energin på fel ställe.

På återseende!

Byter spår och börjar om

Under dessa veckor ställer jag om och byter spår i mitt manus, in i något djupare, mer genomtänkt och med ett tydligare syfte. Efter att ha fått väldigt bra synpunkter från Magnus på Litteratursalongen, som gjort att jag har börjat se manuset med nya ögon, är jag redo att göra det.

Men jag erkänner, först kändes det tungt, någonstans lurade jag mig själv att jag var ”färdig” eller kanske ”lite färdig.” Att det bara behövdes ett par småändringar innan manuset var färdigt att skickas till förlag. Så är det inte 🙂 men grundstommen finns där, allt kommer inte att ändras men det jag ändrar tror jag kommer att ge texten ett ordentligt lyft.

Sånt jag jobbar med just nu:

Vissa delar av texten måste förtydligas och det måste finnas en starkare koppling mellan vissa händelser, samtidigt som texten måste bli mindre redogörande, jag måste lära mig lita på att läsaren fyller ut det som fattas, lämna mer åt den att räkna ut och tolka. Rensa bort sånt som inte är viktigt för storyn, som inte fyller någon funktion än att förklara och förtydliga och bara ha med de spännande scenerna.

fce3393980ee4ba857ec6e23479edd6d

Under den här tiden som gått sen jag senast uppdaterade bloggen har jag också hunnit testläsa ett manus. Författaren ville ha hjälp med Show don’t tell alltså få hjälp med att peka ut de ställen i texten där hon beskrivit istället för att gestalta. Detta var en väldigt nyttig övning för mig för just detta är även något jag måste bli bättre på. Så vill du bli bättre på att skriva, erbjud dig att testläsa!

Så nu fortsätter jag, för jag är inte längre rädd för att skriva om, trots att det drar ut på tiden, det viktigaste är att manuset blir bättre. Det här är mitt första manus och det jag lär mig nu är sånt jag kommer att ha nytta av sen när jag skriver bok nummer två. Detta med att skriva, lära sig hantverket är något av det mest utmanande jag har gjort men också något av det roligaste, där ligger drivkraften att hela tiden vilja mer, nå längre.

Om några veckor startar dessutom lektörsutbildningen jag ska gå på och jag ser verkligen fram emot att få sjunka in ännu djupare in i textens värld. Det är en fantastisk värld jag håller på att lära känna!

Det kommer att bli en innehållsrik och rolig vår, jag vet det!