Välja tempus i texten

I sommar har jag läst en del. Så fort jag har fått en ledig stund har jag gjort det. Det är annorlunda nu, nu när jag läser gör jag det med nya ögon. Jag liksom analyserar medan jag läser, jag tänker: Ah, så gjorde han där eller åh, nu förstår jag varför hon skriver så. Jag tänker på hur författarna presenterar en ny karaktär. Hur de bygger upp miljöer. Jag tittar på berättarperspektivet och vilket tempus de har valt för boken.

letters-801755_960_720

Böcker jag har läst:

Dödssynden, Harper Lee (läst om)

Helveteselden, Karin Fossum

Jag lät dig gå, Clare MacKintosh

Patient 67, Dennis Lehane (läst om)

Mörkt vatten, Joyce Carol Oates

För några dagar sen började jag läsa Vindsjälar av Mons Kallentoft. Den är skriven i presens och har ett enkelt och effektivt språk. Språket är rent. Boken fick mig att börja tänka på tempus. Vilket tempus har jag valt i mitt manus? Svar: Imperfekt. Eller nu kallas det för preteritum.

Jag skulle tro att de allra flesta böcker jag läste under min ungdoms sköna tid, var skrivna i imperfekt. Det skulle förklara den där trygga känslan av att luta sig tillbaka och få en historia serverad, en som hände längre bak i tiden. Det finns en njutning i det, ett lugn, som imperfekt ger.

När jag i början av min ”skrivkarriär” skrev i imperfekt tyckte jag att det var krångligt att se bakåt i tiden, och då hamna i pluskvamperfekt. Alltså skriva om ett förflutet som låg längre bak i tiden. Men det löste sig ganska snabbt genom att jag först skrev ett par meningar i pluskvamperfekt, och sen fortsatte i imperfekt. Det fungerade ganska smidigt när jag hade lärt mig hur man gjorde.

Åter igen till Vindsjälar. Medan jag läser den reagerar jag på hur fint presens fungerar här. Det är som ett slags uppvaknande. Jag har tidigare hört att presens flyttar fram berättelsen närmare läsaren, det som sker i boken, sker i stunden för läsaren också. Det ger en högre närvaro. I mitt manus, som är skrivet i imperfekt, har jag haft funderingar på det här med närvaron. Hur nära karaktärerna känner man sig som läsare? Känner man något för dem överhuvudtaget? Detta är sånt som en testläsare borde kunna svara på. Men jag har hela tiden känt en slags distans till texten jag inte riktigt varit nöjd med.

Vad skulle hända om jag ändrade till presens?

Jag började med att ändra ett kapitel från imperfekt till presens. Det var lite jobbigt att göra det måste jag erkänna, lite pilligt. Sen sparade jag kapitlet och öppnade texten i min surfplatta, för att se den med fräscha ögon. Vet ni vad! Texten blev mer levande och direkt, och faktiskt snäppet bättre! Den höjde sig på något sätt.

När jag först började skriva manuset hände det ofta att jag hamnade i presens när jag flödesskrev. Ni vet de där lyckostunderna när man är så inne i något i texten, att man inte tänker på annat än att få ner den. För att sen ändra tillbaka till imperfekt, när jag redigerade texten.

Ville kanske texten redan från början skrivas i presens? Valde jag att skriva i imperfekt, inte för att det var bäst för berättelsen, utan för att det är det jag är van vid?

Nu lutar det åt att jag ändrar hela texten till presens. Jag vet. Ännu en grej. Men jag tänker så här: allt experimenterande jag sysslar med är min läroprocess. Detta kommer jag att ha nytta av i mitt kommande manus.

På återseende!

Hade det inte varit för sommaren hade manuset varit färdigt.

Ärligt talat, hade det inte varit för sommaren! Och för att vi är lediga hela familjen, vi är hela tiden ute på utflykter, vi badar och grillar (jag äter på tok för mycket men är solbränd), vi umgås med vänner och familj. Hade det inte varit för allt detta hade jag varit färdig med mitt manus just nu.

Det är en underlig känsla att förstå att jag snart är klar, för den här omgången då, med manuset som jag började skriva för mer än ett år sen. Det har varit en lång men otroligt lärorik process. Men det ska samtidigt bli skönt att lämna ifrån mig manuset, skicka in den till förlag och hoppas att den blir utgiven. För att få börja på nästa bok…

butterfly-564564_1920

Som ni vet utbildar jag mig till lektör också. Vilket tar sin tid, låt er inte luras, att läsa ett manus och göra det med den blivande lektörens ögon, är inte lätt. Man vill ju göra bra i från sig. Man tittar på allt. För mig är det viktigt att hitta den där balansen att på ett bra sätt få fram det jag försöker säga, utan att det upplevs som kritik. Utan att såra någons självkänsla. Det är min uppgift att peka på alla förbättringsområden men samtidigt ge förslag på hur de kan förbättras. Det är det författaren betalar mig för att göra. Att inte våga göra det, av rädsla för att såra författaren är ett misstag. Jag vet det. Den här delen är väldigt viktig för mig.

På utbildningen har vi även individuella coachsamtal. Jag har fått frågor om hur jag ser på mig själv som lektör, vem vill jag vara som lektör, och vem är min idealförfattare att arbeta med? Vilka slags tjänster kan jag tänka mig att erbjuda? Jag har funderat på detta de senaste dagarna och sakta börjar svaren utmejslas: Jag vill arbeta med motiverade och ambitiösa författare som klarar av att höra sanningen. Som vill att jag ska vara ärlig, ja, brutalt ärlig om det behövs. Att skriva en bok och få den utgiven är inte en lätt match, jag vill att författaren jag arbetar med ska ha de bästa förutsättningarna att lyckas med det. Sen finns ju aldrig några garantier som ni vet.

Samtidigt ser jag mig själv arbeta med nya författare, ja, nybörjare, som ännu inte hanterar de skrivtekniska greppen men som är villiga att lära sig dem och framför allt har stor LUST att skriva. Som är motiverade. Jag skulle kunna tänka mig att agera coach åt dem, och vara med som ett stöd under skrivprocessen.

Ja, mycket händer nu och kommer att ske så även i den närmaste framtiden. Jag ser fram emot tiden som kommer och kommer att dela den mer er.

Glad sommar!

 

Workshop för blivande lektörer

Nu är jag tillbaka efter en lärorik helg på vackra Högberga Gård, där jag för första gången fick träffa och lära känna mina kurskamrater, som visade sig vara väldigt trevliga och duktiga!

Under hela helgen jobbade vi hårt med våra första utlåtanden. Och det var rätt nervöst kan jag berätta! Vi gav respons på varandras utlåtanden och fick höra det som var bra och det som var mindre bra. Däremellan fikade vi, ofta! Och åt väldigt bra mat, mina favoriträtter dessutom, lamm och anka.

Det är verkligen intressant att se hur en text kan tolkas olika beroende på vem det är som läser den. Man lägger vikt på olika saker, även om det förstås var många som observerat just samma saker. Det finns dessutom en viktig balans som är viktig att jobba med, nämligen att ha förmågan att säga det som behöver sägas på ett sätt som författaren kan ta till sig utan att känna sig nedtryckt eller kritiserad. Vi blivande lektörer står ju ändå på författarens sida. Samtidigt finns det författare som vill veta allt utan krusiduller och omlindningar. I såna fall är det kanske lättare att helt enkelt säga det som behöver bättras rakt på. Utmaningen för mig ligger i att lägga mig på rätt nivå beroende på vem författaren är.

Nu har vi fått manus nummer två och det ska bli så spännande att djupdyka in i en ny värld. Samtidigt ska jag fortsätta skriva på mitt eget manus, jag glömmer inte mitt mål.

För säkerhets skull skriver jag ner det här: skriva en bok och ge ut den på ett förlag eller själv.

2016-06-18 15.20.33 2016-06-19 10.52.18 2016-06-19 20.57.15

På återseende!

Byta kön på en karaktär

Nej, jag har inte övergett manuset! Jag drömmer fortfarande om att skriva en bok och ge ut den!

Jag kämpar vidare med omskrivningen av manuset samtidigt som jag redigerar det. Det låter kanske konstigt att göra dessa två processer samtidigt men den här gången är jag mer säker på vad jag gör och var jag är på väg. Så känns det i alla fall.

En skillnad finns dock, det är att jag äntligen hittat min karaktärs röst. Ja, jag hör hur hon pratar och uttrycker sig för jag har kommit henne närmare. Henne, skriver jag, för min manliga huvudkaraktär har nämligen blivit en hon.

success-is-born-of-struggle-struggle-quote

Det är konstigt och jag kan fortfarande inte förklara det men när jag bestämde mig för att byta kön på min manliga karaktär hände något. Det var som om relationerna till de andra karaktärerna plötsligt blev tydligare och mer konkreta. Mer naturliga. Det är märkligt, jag kände mig genast mer nära och bekant med karaktären än vad jag gjort tidigare. Sen kan det ha att göra med mininovellen jag skrev, om henne, som berättar om vem hon är, var hon kommer ifrån, vad hon har upplevt och vad hon egentligen vill och behöver. Yttre mål och inre mål. Hennes känsliga punkt.

Arbetet med manuset har dock dragit ut på tiden eftersom jag också har påbörjat utbildningen för att bli lektör. Just nu håller jag på att skriva mitt allra första utlåtande till det första manuset vi har fått läsa. Det är så spännande att grotta ner sig i manusets olika detaljer, att observera en text utifrån och faktiskt veta vad som kan förbättras i den och också klara av att ge handfasta råd på hur författaren kan göra det. Det är så roligt och lärorikt! I helgen har vi dessutom en workshop där vi för första gången träffas, det ser jag väldigt fram emot.

På återseende