I morse promenerade jag. Som så många andra gånger gick jag mot sjön, genom Strandvägen i den ort där jag bor. Medan jag närmade mig la jag märke till hur vackert allt var. Ovanligt ljust och klart. En tunn, vit slöja över sjön hade frusit till is. De frostiga träden avspeglades mot solen, i märkligt ljusa former. En båt låg bortglömd kvar vid bryggan.

Trots att jag har gått exakt samma promenad många gånger, var det annorlunda denna gång.

Jag har varit hemma i flera dagar och tagit hand om sjuka barn. Barnen har haft vattkoppor och en släng magsjuka Jag har bara varit ute i korta stunder, ungefär den stund det tar att ta sig till mataffären och apoteket. Sen tillbaka. Dagarna har dessutom varit gråa och mörka.

Idag var det annorlunda. Solen lyste in genom fönstret. Barnen mår bättre.

Jag bestämde mig för att ta en promenad. Lockad av ljuset samlade jag kraft, tog på mig skorna och den tjocka vinterjackan. Äntligen en stund för mig själv!

Det var inte förrän efteråt, då jag tittade på bilderna på mobilen, som jag förstod varför jag noterat det vackra ljuset, den nedfrysta sjön och de vita träden. Just idag. På ett ställe jag varit många gånger förr. Hade barnen inte varit sjuka, hade vi säkert varit ute varje dag och lekt och hittat på aktiviteter. Då hade jag inte sett. Hade alla dagar varit så här ljusa, istället för mörka och trista, hade jag inte ens tänkt på hur ljust det var just idag.

Min sinnesstämning, min glädje, min tacksamhet över att vi äntligen börjar bli friska, och att jag fick en stund för mig själv, förändrade hur jag såg på miljön. Ungefär som när man är förälskad, då man ser på sin älskade genom ett rosa filter. Är inte allt så mycket vackrare då?

Jag tror det är viktigt att tänka på detta när man skriver om miljöer i sina böcker, hur mycket våra egna känslor färgas av på dem.

Miljön å sin sida, är levande och dynamisk, under ständig förändring. Den lockade ut mig. Miljön, och här syftar jag främst på utemiljön eller naturen, är inte något dött. Inte alls.

Människan påverkas av sin sinnesstämning vilket kan påverka hur man ser på miljön. Miljön i sin förändring påverkar människan. Jag börjar tycka att det inte alls är så tråkigt med miljöbeskrivningar längre. Om man ser den som något levande eller rentav som en egen karaktär.

Jag, som oftast bläddrat mig igenom miljöbeskrivningarna i böckerna, för att komma åt den spännande storyn. Som är riktigt kass när det gäller namn på träd, fåglar, växter och blommor. Det kanske har ett samband.

Mer om detta berättar jag i nästa inlägg om miljöbeskrivningar, så som jag ser det.

Låter detta flummigt? Berätta gärna vad du tycker.

 

 

 

 

Leave a comment

E-postadressen publiceras inte.