Vad är en prolog och när fungerar den och när fungerar den inte? Efter att ha sökt information på nätet (mest amerikanska och engelska skrivsidor) har jag till min förvåning funnit att många tycker att man ska skippa prologen. Att den inte tillför något eller att författaren slarvar och är lat när den använder sig av såna.

Många menar att man helt enkelt bör radera namnet prolog och sätta dit kapitel 1. För innehållet i prologen skulle lika gärna kunna vara med i det första kapitlet. Men om jag i  manuset jag skriver skulle göra så skulle det bli knasigt. Tror jag. Det skulle liksom inte fungera. Men så drar jag mig till minnes alla prologer jag själv hoppat över i mitt förflutna. Hur jag tyckte att de störde och tog tid från mig, eller var tråkiga eller för att jag snabbt ville komma till själva berättelsen. Till kapitel 1.

Jag har haft min del av tråkiga prologer.

Signa upp för mitt nyhetsbrev och få e-boken: De 10 vanligaste felen i nybörjarmanus.

Men jag har också läst spännande prologer som fångat in tonen i berättelsen och lockat mig att läsa vidare. Det är bara det att jag inte kan minnas vilka det var…

Hursomhelst har jag ännu inte bestämt mig om jag ska behålla prologen eller inte. Jag får helt enkelt väga för eller emot när jag bestämmer mig.

Vad är en prolog och vad kan den tillföra:

  • En prolog kan ge en beskrivning av miljön där storyn utspelar sig, särskilt om det är en väldigt speciell miljö, t.ex. en science fiction miljö.
  • Den kan beskriva en scen ur det förflutna som har stor vikt för nuet. Kanske något som skapar förståelse till varför huvudkaraktären agerar som den gör.
  • Gestalta temat i boken, som annars inte är något som går att skriva ut. Det kan vara en kort, abstrakt scen.
  • Berätta storyn ur ett annan karaktärs perspektiv, vilket skapar ytterligare ett djup, ett lager.
  • Sätta tonen i romanen.

En prolog som kanske inte fungerar:

  • Alldeles för lång och berättad. Det tar liksom en evighet innan man kommer till den riktiga berättelsen.
  • Skrivet med ett språk eller en röst som skiljer sig helt från den i boken och som skapar en ton som inte överensstämmer med den.
  • En historia som inte hör ihop med den i boken, och på så sätt lurar läsaren att tro att boken handlar om någonting annat.
  • Att läsaren måste ”börja om” läsningen av boken ännu en gång, en för prologen och en för huvudberättelsen.

Det finns säkert fler punkter som skulle kunna hamna på listorna. Lämna gärna en kommentar om ni kommer på något så uppdaterar jag listorna.

Don’t think because you have a hook in the prologue that you don’t also have to have one in the first chapter. Think of the prologue as a separate entity. A good general rule is that it should have all the components of a short story, except that no conflict is resolved.

På återseende!

5 thoughts to “Prolog i boken eller?

  • Katarina Persson

    Jag hoppas oftast över prologerna i böcker. Och det brukar inte göra någon som helst skillnad. Ofta tror jag att författaren själv överdriver vikten av den där prologen, och av de punkterna du listade tycker jag bara det är nummer tre som är en giltig anledning att ha en prolog, alla de andra kan och bör man göra i kapitel ett. Att dessutom börja med att beskriva miljön eller varför karaktären är som den är kan dessutom bli en ganska seg start och man riskerar att förlora läsaren innan boken ens börjat. Act first, explain later, är en devis jag har fått itutad mig och det tycker jag är en bra riktlinje. Få läsare bryr sig om varför en karaktär är som den är förrän de har fått en relation till den. Och det får de genom att se denne i en situation de kan relatera till.

    Svara
  • P.M. Wilson

    Tack för din kommentar, Katarina.
    Tror mycket väl att författare ibland överdriver vikten av prologen och det är säkert därför man som läsare så enkelt hoppar över dem och missar ingenting av storyn!
    Men jag är nog inte redo än att helt avfärda prologer, någonstans har den en plats, en funktion. Jag tror ändå att en välskriven prolog kan höja storyn om den görs på rätt sätt.
    Men jag får se hur jag gör när det blir dags för lektör, vem vet, just prologen kanske hör till en av mina ”darlings to kill” 🙂

    Svara
  • Pingback: Prologens vara eller icke vara? – Kajsas bokblogg

  • Skriviver

    Jag har ju som sagt en prolog i mitt nuvarande manus (och har nog i ärlighetens namn haft det i de flesta manus jag skrivit – ja, jag gillar verkligen prologer av en viss sort), men den är bara på en dryg halv sida. Och den fyller den mycket viktiga funktionen att på den halva sidan presentera huvudkaraktären (kapitel ett börjar med först en annan perspektivkaraktär och sedan ytterligare en annan) samt att presentera de två röda trådarna av handling som finns hela boken igenom. På sätt och vis kan man säga att prologen innehåller två av de viktigaste frågorna i manuset, som också besvaras på slutet. Att inte ha med den skulle ställa till med obeskrivligt mycket problem för mig – i form av om behov av att ändra vilken dag eller vilken tid på dygnet som saker händer och skriva om typ hela början av boken. Enda sättet att göra sig av med prologen skulle vara att skriva om den till det första stycket på kapitel 1. Men då skulle den få ta alldeles för mycket plats. Så, ja, jag tror att jag helt enkelt måste ha den, för att den inte bara fungerar, den bär upp alldeles för viktiga funktioner för att kunna avvaras.

    Och så tycker jag att det borde vara med alla prologer 🙂

    Svara
    • P.M. Wilson

      Absolut, den ska uppfylla en funktion och inte bara finnas som utfyllnad. Jag förstår att du har en prolog så som du beskriver det. Kul att någon finns som talar väl om prologer 🙂 för mest är det negativa saker jag hör.

      Svara

Leave a comment

E-postadressen publiceras inte.