Jag har varit på ena sonens skolavslutning. Vi satt i kyrkan och sjöng Den blomstertid nu kommer. Lyssnade på barnen som klassvis sjöng sångerna de övat på de senaste veckorna. Jag blir alltid berörd när jag hör sångerna. Det är som att de öppnar ett litet fönster till dåtiden, då jag själv var barn och hade skolavslutning.

Plötsligt är det jag som står där framme vid scenen och sjunger med min klass. Då och då vinkar jag till min mamma och pappa som tar bilder av mig som blir alldeles suddiga.

Senare den dagen kommer den äldste sonen hem från sin skolavslutning. Han springer in utan att ta av sig skorna, och drar av sig den tunna, ljusblå sommarjackan i farten. Den hamnar någon meter framför honom och han trampar på den utan att lägga märke till det. Han slänger ryggsäcken i luften. Snart ligger den på parkettgolvet i en sorglig, mörkblå hög. Det står NIKE på den.

”Nu har sommarlovet börjat”. Han slänger sig i soffan och sträcker ut de långa benen. Han ligger raklång där en sekund och ser upp i taket. ”Är inte det sjukt, mamma”.

När han har lugnat ner sig plockar han upp ryggsäcken igen. Inifrån den fiskar han upp ett vitt kuvert som han räcker över till mig. Betygen. Vi går igenom dem. Han är glad över att han höjde betyget i både svenska, engelska och hemkunskap. Att han har ett högt betyg i engelska är tack vare spelandet, menar han. Matematik måste han öva mer på framöver och satsa mer på religion, nu när han själv upptäckt att det kan vara ganska intressant.

Ur kuvertet plockar han upp ännu ett papper som han ger till mig. Det är en hälsning från lärarna, en lista med förslag på böcker att läsa under sommaren. Det allra finaste tycker jag, är att de har radat upp anledningarna till varför man bör läsa litteratur.

Återigen drar jag mig tillbaka från nuet till mina lässtunder som barn. Jag läste väldigt mycket då och minns de stunderna med värme. Särskilt när en bra bok grep tag i mig och slukade mig in i dess värld, och släppte inte ut mig förrän jag läst klart .

Även idag som vuxen, arbetande kvinna/ mamma händer det att en bra bok griper tag i mig. Då läser jag klart boken oavsett vad. Någon gång i vintras hände det senast. Min äldste son ropade på mig en kväll. Jag svarade inte, jag hörde faktiskt inte honom fast han tydligen hade ropat flera gånger. Han gick in i vardagsrummet där det var släckt och hittade mig sittandes på golvet. Längst in i vardagsrummet, i hörnan som skapas mellan den stora soffan och den lilla. Med surfplattan framför mig (e-bok) och laddaren kopplad till vägguttaget.

Jag hade nämligen läst ända tills batteriet blivit urladdat. Det skulle inte hindra mig.

Får jag önska något är det att mina barn någon gång också får uppleva hur det känns. För det är en alldeles speciell känsla.

Sommarlov!

2 tankar kring ”Därför läser vi

  • Skriviver

    Å vad fint! Ja, det finns verkligen en massa superbra skäl att läsa, och det där var en hel rad av dem. Jag är inne i en extremt intensiv läsperiod just nu, men jag ”läser” faktiskt allra mest ljudböcker, eftersom det funkar så bra med en bebis: på promenader, när vi viker/leker med tvätten, när vi gungar, och så vidare. Det är grymt att läsa. Det enda som faktiskt slår det är nog att skriva 😉

    Svara
    • P.M. Wilson

      Ja, jag håller med om det, att skriva är snäppet bättre 🙂
      Vad bra att du hittat ditt sätt att läsa genom ljudböcker, själv har jag aldrig lyssnat på en ljudbok. Jag gjorde ett försök en gång men det var som att uppläsaren tolkade boken åt mig och störde bilderna jag fick. Låter konstigt kanske haha

      Svara

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte.