Idag vill jag dela med mig spridda tankar om hur läget ser ut just nu. Hoppas ni hänger med  🙂

Först vill jag bara säga att gud, vad det är roligt att skriva en bok! Att vara kung över sin text. 

Jag måste säga det högt för ibland är det som om jag glömmer det när det blir för svårt. Att jag hela tiden tänker på allt ansvar det innebär att vara kung. Man har ju ett helt kungadöme som är beroende av valen man gör. Jag njuter inte så som jag borde och glömmer att jag skriver för att det ger mig frihet att skapa något alldeles eget och unikt. Något som även för mig som skriver det, har ett okänt resultat.

Men det ligger en tjusning i det, att inte veta hur det slutar. Att släppa kontrollen och låta det omedvetna göra sin magi medan man skriver. För man kan ju inte alltid veta exakt var inspirationen kommer ifrån som lämnar spår i manuset. Det går inte att veta vilka händelser i livet, vilka filmer, böcker och människor det är som lämnar spår någonstans inom oss. Som påverkar boken.

Det är som om jag lär känna mig själv medan jag skriver min bok. För medan jag skriver lär jag mig inte bara om själva hantverket men också om den sorts författare jag är och kommer att bli. Hur kommer mina vanor att se ut i framtiden när jag skriver? Kommer jag planera mer, mycket mer, innan jag börjar att skriva nästa bok? Kommer jag fortsätta skriva på morgonen? Hur många ord om dagen kommer jag lyckas skriva när jag gett ut några böcker?

Kommer det bli lättare att skriva en bok? Det är kul att leka med såna frågor.

Det hela känns ibland som ett väldigt osäkert projekt. Ena gången är det som om jag är på väg framåt, att jag ser en story som fungerar. Andra gånger tvivlar jag på allt. Det svänger rätt rejält. Jag blir rädd och osäker då. Men jag får inte tvivla, det är det värsta jag kan göra mot mig själv just nu. Jag måste gå vidare med skygglappar för jag har gett mig tusan på att skriva klart ett råmanus. Och jag gör det genom att släppa kraven på perfektion medan jag fyller i scen efter scen med text. Ibland kan det vara enstaka ord ibland hela meningar. Men det sätter igång tankeverksamheten. Oftast kan jag dagen efter fylla i med mer text baserat på de orden eller meningarna.

En till sak: jag märker att karaktärerna blir djupare ju mer jag skriver om dem. Och att jag skapar förbindelser mellan händelser jag först inte såg. När det gäller vissa karaktärer, främst bikaraktärerna är det som om jag går från abstrakt till konkret. Först ser jag  dem i grupp, sedan klarnar dem och blir en, eller två karaktärer. Det är lite lustigt.

2 tankar kring ”Skriva en bok? Spridda tankar om processen.

  • E-K värld/Leva-Kerstin

    Sak ett: ni fungerar din länk 🙂
    Det är mycket intressant att läsa om ditt skrivande. Känner igen mig, kan inte, det blir inte bra, vem vill läsa detta, tjatigt osv. Då fick jag rådet att lägga det på hyllan några dagar men det kan/kunde jag inte klara av ( borde lära mig)
    Om jag mitt i skrivandet fick en ide’ om något jag ville ha med i boken, noterade jag det i ett word, eller om det passade i kapitlet jag höll på med lite längre ner på sidan i rött. Så blev mitt sätt så småningom.
    Ha en din dag i värmen.
    Pst! Vill du inte länka min sida då vill jag gärna veta det.

    Svara
    • P.M. Wilson

      Hej, ja jag längtar till den dagen jag känner mig mer säker på skrivprocessen och inte hela tiden velar fram och tillbaka i känslorna medan jag skriver. Skönt att du hittat ett sätt som fungerar 🙂 antar att vi alla måste hitta våra sätt.
      Angående länkar till andra bloggar har jag bestämt mig för att inte längre ha några på hemsidan /bloggen. Men jag följer ändå flera bloggar 🙂 som jag gillar och ger mig inspiration.

      Svara

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte.