Mina funderingar kring bokens miljö fortsätter att bombardera min hjärna. Detta trots att jag vet att miljön i min bok kommer att vara en fiktiv stad, där jag plockar in karakteristiska drag av andra städer och formar den utifrån berättelsens behov.

För mig är bokens miljö viktig och detta har jag bara förstått nyligen. Nu när jag läser gör jag det på ett annat sätt än förr. Man kan säga att jag läser för att lära mig vad de olika delarna i böcker består av. Karaktärerna, dialogerna, intrigen, vilken struktur berättelsen har och såklart miljön. Som ett sätt att förstå hantverket. Ju mer jag läser desto mer förstår jag att bokens miljö förflyttar mig till en annan plats. Det kan vara ett annat land eller en stad, en by eller en annan värld. Det förstår ju vem som helst.

Men det jag inte hade förstått var tyngden som ligger bakom en väl planerad miljö. För när jag förflyttas sker något stort. Jag får känslan av något nytt och spännande. Det är miljön som skapar det, känslan av mystik och förväntan, när jag för första gången slår upp boken för att läsa eller ser den första scenen i filmen.

Det är själva förflyttandet som gör det. Jag får under en stund lämna min inrutade vardag och uppleva en helt annan sorts vardag. Det ger mig ett värde. Och det är nog därför jag fortsätter att läsa. Även om det naturligtvis inte bara är miljön som skapar en berättelse, så har den en alldeles för stor vikt för att ignoreras.

Det är kanske därför jag fortsätter att bombarderas med tankar om miljön, för jag vill ju att läsaren, ja, bokens framtida läsare också får en känsla, ett värde när den för första gången läser min bok. Och förhoppningsvis vill uppleva den känslan igen och vill läsa nästa bok 🙂

Därför kommer behovet av att skapa distans mellan nuet där jag befinner mig, och nuet i den miljö jag väljer för boken. För att det ska ske en slags förflyttning. Som skapar en känsla. Jag vill skapa rymd mellan min verklighet och verkligheten i boken, en egen plats för den att finnas. Men utan att placera bokens miljö alldeles för långt borta, som exempelvis  i en medeltida miljö eller i en annan planet eller om 200 år. Bara inte just nu, idag.

Så här tänker jag: Bokens miljö är en modern miljö, en nutida miljö men för ungefär 30 år sedan. Jag vill inte placera den i min exakta nutid alltså 2015 för då måste jag handskas med tidsmarkörer som mobiler, Facebook sms. Det känns för modernt för min berättelse och då lämnar jag den där mystiska känslan jag vill skapa när jag tänker ”miljö”.

Hänger ni med i hur jag tänker eller lägger jag ner alldeles för mycket tid på detta? Berätta gärna!

 

Leave a comment

E-postadressen publiceras inte.