Har ni funderat över vad det är som får er att lägga undan en bok utan att ha läst klart den? Det har jag. I takt med att jag blir äldre och mer vis (ha!) väljer jag medvetet vad jag lägger ner min tid på. Till skillnad från när jag var yngre och tiden fram till slutet (döden) var som en oändligt lång tunnel att jag inte orkade besvära mig om den. För tiden fanns. Då.

Min tid är värdefull och jag vill inte slösa den på strunt som inte ger mig något, vare sig kunskap, njutning eller inspiration. Så enkelt är det. Detta gäller relationer, arbete, filmer, musik och naturligtvis även böcker.

Den kritiska blicken riktas idag till: boken. Vad är det som får mig att lägga undan en bok jag inte läst klart? 

Det är förstås mer intressant att veta vad det är som behåller en läsare från början till slut, men jag tänker att genom att besvara frågan kan jag själv försöka undvika att göra dessa misstag.

En långtråkig prolog som inte fångar berättelsens ton på ett intressant sätt och som inte verkar höra till berättelsen. Prologen verkar vara en utdöende art…

Långsam och alltför beskrivande start som inte fångar mitt intresse. Mer action kanske?

Icke trovärdig historia eller karaktärer. Jag måste fundera mer på detta, men jag tror det handlar om när en karaktär utvecklas på ett sätt jag inte tror den skulle göra om den var en verklig person. Samma med en historia, om den blir alltför overklig.

Långa miljöbeskrivningar som vissa författare ägnar sig åt. Även om jag på senaste tiden ändrat mig angående miljöbeskrivningar och börjat se dem som intressanta, mystiska och farliga och fungerar om de är skickligt inlindade i storyn. Men de ska fortfarande inte vara för långa!

Larvigt språk fyllt av klichéer. Detta är såklart en smaksak. Men jag syftar på ”pappfigurer” som agerar som man förväntar sig att en viss typ av klichéekaraktär skulle agera.

Djupt ingående förklaringar på varför en karaktär beter sig som den gör. Eller en personbeskrivning av en karaktär som inte är särskilt viktig för storyn.

För många karaktärer. Det blir jobbigt att hålla isär dem, detta upplever jag är vanligt i kriminalromaner. Till slut ser jag alla poliser som en och samma karaktär 🙂 och det lustiga är att det fungerar att göra så, jag hänger med i storyn ändå.

Onödiga sidohistorier om en händelse eller karaktär som inte har direkt samband med storyn.  När det händer upplever jag att nerven i berättelsen går förlorad. Det får mig att undra om författaren vill dra ut på det som är spännande, men inte förstår att läsaren kan tröttna.

Vad får er att lägga undan en bok?

4 tankar kring ”Vad får mig att lägga undan boken?

  • Susan casserfelt

    Haha skrattade gott åt att du slog ihop alla poliserna till en. Ja, det är en utmaning när man har med poliser i storryn.
    Helst (när man skriver själv) vill man ju ha en karaktär som jobbar dygnet runt, kan allt inklusive DNA-tester och inte har behov av andra för att lösa gåtan.
    Jag instämmer i att allt fler böcker aldrig blir utlästa.

    Svara
    • P.M. Wilson

      Ja, ha ha en enda stor superpolis med superkrafter som fixar allt det vore nåt ☺
      Jag bara önskar att poliserna var lättare att urskilja från varandra typ att någon har ett kortare ben än det andra och därför haltar, eller kanske hen stammar eller varför inte ett stort ärr över kinden…något där jag direkt förstår vilken polis jag nu befinner mig hos i storyn.

      Svara
  • Katarina

    Förutom de saker du nämner tror jag det i mitt fall handlar om en story som inte griper tag i eller engagerar mig. Allt för många skildringar av vardagliga händelser som inte bidrar med någonting till storyn annat än att det kanske faktiskt ser ut så för många. Tex i en bok jag började på nyligen där allt för stor del av handlingen gick ut på hur det var att vara småbarnsförälder med allt vad matning, spyor och nedkissning innebär. Det kanske är realistiskt men det hade liksom ingen relation till resten av handlingen (som f.ö verkade vara väldigt tunn) och om jag vill ha vardagsrealism behöver jag ju bara sätta mig på tunnelbanan eller på ett café för att få inblick i hur småbarnsföräldrar har det. Så sånt går bort direkt. Även avsaknad av mål hos karaktärerna. De bara flyter med i det som händer och gör ingenting aktivt. Kanske har de en vag önskan om något men gör inget för att uppnå det utan gör de det är det snarare slumpen som tar dem dit. Och det är kanske det absolut största no-no:t för mig. Viljelösa karaktärer. Avsaknad av röd tråd. Brist på driv i handlingen.

    Svara
    • P.M. Wilson

      Viljelösa karaktärer som saknar driv skulle få mig också att tappa intresset rätt snabbt! Tack det lägger jag till min ”not to do” lista. Och när det gäller ditt exempel så måste jag säga att det var ett väldigt bra, att inte hålla sig till handlingen och dessutom bli matad med något annat tråkigt istället nää inte bra alls.

      Svara

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte.