Hur gör du när du skriver? Hur ser din skrivprocess ut? Idag gör jag ett försök att beskriva hur jag jobbar mig fram till varje scen när jag skriver.

Jag har kämpat en del med att försöka hitta en struktur medan jag skriver mitt manus. Det har inte varit lätt, att både skriva, lära sig hur man bygger upp en berättelse och samtidigt hitta mitt sätt att göra det. Alltså ett sätt som faktiskt fungerar.

Det finns säkert olika sätt att skriva som det finns olika människor på vår planet, har jag hört. Säkert en överdrift för jag känner än så länge till bara två sätt:

Vissa skriver ner en idé och börjar därifrån. Man låter helt enkelt orden komma som de vill och jobbar sig fram till en story. Det här sättet fungerar inte för mig. Inte för att jag lider av brist på fantasi, utan mest för att min tid är för värdefull för att i stunden komma på ett innehåll. Men också för att fantasin kan spela en ett spratt. Man kan liksom hamna varsomhelst om man inte har en tydlig riktning.

Andra skriver en utförlig synopsis och jobbar stenhårt efter den. Detta börjar närma sig mitt sätt att skriva, men ändå inte. Jag är nog mer flexibel än så.

Jag behöver veta vad det är jag ska skriva innan jag skriver det. Det här är kärnan. Vet jag vad jag ska skriva härnäst brukar det inte vara problem att skriva ner det. Det är också ganska logiskt, är det inte? Om jag inte vet vad jag ska skriva, ja då kan alla möjliga slags besvär som skrivblockering, oro eller ängslan uppstå. Som kan, om det vill sig illa, övergå till tvivel och osäkerhet. Som skulle det pågå under en längre period, kan få mig att lägga ner projektet.

Men eftersom jag denna gång bestämt mig för att avsluta projektet, jag startade ju till och med en blogg! så finns inte det alternativet 🙂

Så här gör jag:

Jag skriver ner vad varje scen handlar om, ett stycke text för varje scen som jag brukar placera innan själva scenen börjar. I texten framgår vilka karaktärer som är med, vad som händer i scenen och vad scenen har för syfte. Det kan exempelvis vara en presentation av karaktärerna, deras familjer (relationerna) och miljön. Dessa scener hamnar bland de första i manuset, tanken är att läsaren ska skaffa sig en känsla för huvudkaraktären och miljön innan konflikten startar. Andra scener kanske visar karaktärernas motiv, dels genom backstory och dels genom dialoger. Andra scener kan vara ren action för att få upp tempot. Scenbeskrivningarna kan också innehålla delar av dialoger, skelettet.

Ni kanske undrar hur jag vet vad scenen ska handla om, hur jag kan skriva ner beskrivningen så detaljerad? Svaret är att det har vuxit fram genom skrivprocessen. Det vill säga genom mina två första utkast. Innehållet kommer inte från himlen som en häftig ingivelse, (även om det hade varit coolt) utan har vuxit fram med tiden.

Jag tänkte för första gången dela med mig ett par scenbeskrivningar ur manuset. Nervöst, nervöst. Den här texten är alltså den som talar om innehållet i scenen och är inte själva scenen.

En scenbeskrivning ur mitt manus:

Sarah Wilson, sheriff, (ung och oerfaren) talar till stadens invånare om försvinnandet av kvinnan. Beskrivning av torget, polisstationen och ljuden när torget börjar fyllas med folk. En fotograf från den lokala tidningen är på plats. Det är varmt trots att det är tidigt på morgonen, det ligger skräp på marken som fåglarna sprider ut under natten och en herrelös hund jagar ett par duvor.

Syftet är att visa vad som hänt (försvinnandet), vad som kommer att hända med utredningen och informera om Missing People som planerar en skallgång. Den visar den hätska stämningen i staden, flera av invånarna tror att dem undanhåller information om det som hänt och drar sig inte för att komma med anklagelser. Här framkommer det att det är en mindre stad där de flesta känner varandra, och även känner till varandras hemligheter. Erik vänsterprasslar med Lisa, John, ledaren för Missing People, dricker alldeles för mycket.

Sarah kämpar för att verka professionell och saklig, men hon förvånas över aggressiviteten, det här är människor hon brukar stöta på, som hälsar och är vänliga. Varför är de så arga och oroliga? Hennes röst darrar. När någon av invånarna ropar ut ”John kan väl på sin höjd leta reda på en whiskyflaska” kommer Ames, borgmästaren till undsättning. Han ställer sig bredvid Sarah, det två polismännen vid hennes sida lämnar plats åt honom. Ames riktar med hård ton mot de som sprider skvaller. ”Alla har vi hemligheter, är det inte så? Jag skulle kunna ägna en dag åt det om ni vill. Vill ni det?”

Vissa scenbeskrivningar är kortare, som dessa:

Eliza söker efter Ames, hon vill hämnas för att han inte gjorde tillräckligt i eftersökningarna när hon försvann. Hon går in på hans kontor, bara går rakt igenom väggen. Ames är inte där. Hon slänger ner några böcker ur bokhyllan, puttar ner en blomkruka som står på fönsterbrädan. Det finns något vilset över henne, som om hon inte riktigt vet vad hon ska göra. Hon sätter sig i hans skrivbordsstol, snurrar runt några varv och ser sig omkring. Ames din gamle räv, tänker hon. Så feg. Stolen slutar plötsligt snurra. Hon ser ett fotografi, den föreställer hans familj. En fru, en vuxen dotter, en dotterson i tonåren och en yngre dotterdotter. Hon bestämmer sig för att besöka sonen i hans sovrum under natten. Bara skrämma upp honom lite grann.

Fortsättning på scenen ovan men längre fram.

Eliza besöker Leo mitt i natten. Tanken är att skrämma honom men det finns något hos honom, hon känner sympati för honom. Något fattas hos honom precis som för henne. Hon öppnar sig för honom (efter att han lugnat ner sig från chocken över att det sitter en okänd ung tjej i fotändan av sängen) och berättar om vandraren. Vandraren kommer under natten och går omkring på stadens gator. Han har ljus vaxartad hud och hans röst låter annorlunda. Eliza berättar att hon blev förälskad i honom och följde med honom upp till bergen. Och att det, trots att alla tror annorlunda, var frivilligt.

Leo är förresten huvudkaraktären i min story.

Så, nu har ni fått inblick i hur jag jobbar vidare just nu, har ni tankar kring detta, kommentera gärna!

 

 

2 thoughts to “Synopsis – min skrivprocess

  • Christina S

    Intressant läsning. Det är alltid lika roligt att läsa om hur andra lägger upp sitt skrivande.
    Själv gör jag på ett liknande sätt men genom att rita upp en tidslinje där jag placerar in scenerna. Skriver stolpar om de viktigaste saker som ska ske i varje scen och sen får resten flöda fritt 🙂

    Fortsatt lycka till med skrivandet!!

    Kram Christina

    Svara
    • P.M. Wilson

      Tack Christina, ditt sätt låter ganska komplett, en viss inramning och samtidigt fritt, kul att du hittat ett sätt som fungerar för dig 🙂

      Svara

Leave a comment

E-postadressen publiceras inte.