Det är svårt att blogga just nu, det är därför det har varit så tyst härinne. Jag är inuti min skrivbubbla och det går framåt, orden flödar men jag är rädd att jag kan tappa farten när som helst. Det är som om jag måste vara inuti bubblan hela tiden för ser jag åt sidan, faller jag ur.

För jag vet hur skör koncentrationen är, hur snabbt ett intensivt skrivpass kan bytas ut till ett oroligt inre jag. Hur snabbt tankarna på manuset kan ersättas med andra icke effektiva tankar som inte hjälper mig framåt. Och jag behöver inte söka långt efter de tankarna. Det räcker med att jag läser en löpsedel, stöter ihop med någon på gatan, ringer ett samtal till någon jag känner. Överallt ser jag, hör jag. Runt om i världen händer det så mycket, även i Sverige. Det är krig, flyktingar, mord, våldtäkter, bränder, skolmord, arga människor och ett polariserat samhälle. Det finns vissa ämnen jag inte längre kan prata om med nära släktingar, det säger en hel del. En sorts känsla av otrygghet vill tränga sig på men jag vägrar släppa in den.

Så jag kör på! Jag måste på med skygglapparna, avskärma mig för att klara av att gå framåt på den mörka, slingriga vägen och någonstans där, hitta det som är jag, min vilja och mina mål.

 

Leave a comment

E-postadressen publiceras inte.