Ni kanske tror, eftersom jag inte har uppdaterat bloggen på ett tag, att jag har gett upp mitt mål med att skriva en bok och så småningom få den publicerad?

Jag är här för att säga att nej, det har jag inte 🙂

Under tiden jag skrev manuset hände det väldigt mycket, jag lärde mig nya saker under processen och klarade av att också dela med er i bloggen. Det är smart att göra så om man vill befästa kunskaperna, när jag skrev var jag tvungen att sortera tankarna på ett sätt som gick att förstå för den som läste, men även för mig själv.

Nu när grovmanuset är färdigt och jag är inne i redigeringsfasen är det inte så längre. Jag lär mig fortfarande väldigt mycket, men av någon anledning klarar jag inte av att direkt skriva ner det, det är som om kunskapen behöver mogna först. Jag är så mentalt involverad att jag inte lyckas lyfta blicken och berätta hur och vad det är jag gör. Inte just nu i alla fall. Så småningom kommer jag att göra det, när allting lagt sig, bloggen finns trots allt för att dela med mig.

Men ni får ha tålamod.

Vad gör jag just nu? Nu handlar det om att rensa bort onödiga utfyllnadsord i texten, rättstavning av ord, plocka bort upprepningar och även formulera om meningar där det behövs. Bort med alla klyschor och vara konsekvent med namnen på karaktärer, städer, årtal o.s.v. Detta är särskilt viktigt då vissa av mina karaktärer fått nya mer passande namn. Här har jag använt mig av sökfunktionen och helt enkelt sökt upp namnet och ändrat alla på en gång.

Jag söker en balans i texten. Sånt jag tittar på är hur texten är indelad, hur berättas storyn, är det genom beskrivande texter eller genom handlingar, dialoger eller inre monologer? Jag har upplevt att texter som har för mycket beskrivande handling eller för mycket backstory har en tendens att leva i ett annat nu och blir ”tunga” att läsa. Jag aktar mig för det, jag skriver ju, eller försöker skriva den boken jag själv skulle vilja läsa.

Vilket är perspektivet, håller jag det genom scenerna eller flyttar jag runt i karaktärernas huvuden? Har storyn en framåtdrivande kraft? Hur är scenerna komponerade i följd, är det för många lugna scener efter varandra som får läsaren att somna eller är det bara actionscener där man aldrig får vila emellanåt?

Puh. Så mycket att tänka på, och jag har knappt börjat. Men jag kan trösta mig med att jag i alla fall är på gång och på väg framåt. På återseende!

God jul!

Leave a comment

E-postadressen publiceras inte.