När skrivandet haltar

Då har man gått och blivit sjuk i en lyxig kombination av luftrörskatarr och förkylning. Mina näsvingar är röda, känsliga, magmusklerna väl bearbetade av nattens hostningar och mina läppar är spruckna. Som vanligt när jag vilar, även om det nu är en påtvingad vila, börjar tankarna vandra iväg. Mina tankar står, för den som inte visste det, aldrig stilla, de är alltid på väg någonstans för att lära sig mer eller utforska någonting nytt.

Jag har funderat på hur dagarna var innan jag blev sjuk. Hur det redan då fanns tecken på att någonting nytt var på gång som jag inte läste av och lyssnade på. Det kändes som att orken minskade medan jag redigerade vidare, som om koncentrationen blev lägre, mer lättstörd och jag kände behov av att avsluta passet snabbare för att göra någonting annat. Jag började misstänka att jag hade tröttnat på manuset, hemska tanke. Det skulle i och för sig inte vara konstigt om det var så, någonstans tröttnar väl alla. Men ändå underligt, med tanke på hur involverad jag har varit av att se hur textmassan börjat ta form till en story, att jag plötsligt skulle känna: nu skiter jag i det här och gör någonting annat. read more

Please follow and like us:

Enjoy this blog? Please spread the word :)