Manuset inskickat till lektör

Så, nu har jag gjort det 🙂 jag har äntligen sänt iväg manuset till en lektör, manuset som jag har arbetat på sen drygt ett år tillbaka. Bara släppt det löst.

I did it.

Det första jag gjorde efter att jag mejlat in det, var att kolla mina skickade mail, var det verkligen sista versionen jag sände iväg? Jag öppnade dokumentet, som då öppnas i Word online, och såg genast ett par fel i texten, samt stavfel. Såna jag trodde jag rättat.

Men det är ok. Jag har ju skrivit om texten ett antal gånger och då händer sånt här tror jag, ibland ändrar man en specifik sak i texten och glömmer att ändra det på andra ställen där den dyker upp. Dessutom är man blind för sin egen text, man ser inte stavfelen, utan hjärnan “fyller” ut det den tror korrekta ordet är. Det måste vara en annan som rättar sånt, tror jag. read more

Please follow and like us:

Sista redigeringsveckan och ny Facebook

Nu är jag inne i sista redigeringsveckan innan jag skickar in manuset till lektör. Jag känner mig ganska lugn, jag vet att jag har kämpat med texten, längre än så här kommer jag inte själv. Jag ser fram emot att höra vad lektören tänker, jag undrar hur texten kommer att upplevas av någon som aldrig läst den tidigare. Hur kommer huvudkaraktären upplevas, de andra karaktärerna? Dialogerna, hur fungerar dem? Miljöbeskrivningarna, levande eller tråkiga? Och mycket, mycket mer som kan upplevas precis hur som helst, kanske inte alls som jag trodde! Det är spännande, som att slänga sig ut från den högsta trampolinen! read more

Please follow and like us:

Redigeringsmardrömmen är över

Är redigering den värsta delen av romanbygget?

Nu har jag gnällt tillräckligt om redigeringen av manuset, vilket sammanfaller med att det börjar bli dags för nästa steg i min skrivprocess. Nu när jag har ett datum då jag mejlar in manuset till en lektör känner jag mig lättare till sinnes. Bördan börjar sakta lätta från mina axlar eftersom jag vet att jag arbetar mot ett mål. Det finns ett slut. Åtminstone på den här delen.

Content-Writing-2.0

För varje dag som går känner jag mer och mer att jag har gjort det jag klarar av att göra själv. Nu kommer jag inte längre utan hjälp. Nu måste någon annan träda in i bilden, läsa igenom manuset, komma med konstruktiv kritik och kommentarer som pekar på textens svagheter och luckor, men också bekräfta det som fungerar. Efter det kommer jag att arbeta vidare. Den delen ser jag fram emot kan jag berätta 🙂 för jag kommer aldrig mer att komma tillbaka till just denna stund (slutet på mitt tålamod) med den här boken. Även om jag säkert hamnar här igen, men då med en annan bok och förhoppningsvis mer kunnig om processen. read more

Please follow and like us:

Enjoy this blog? Please spread the word :)