Är redigering den värsta delen av romanbygget?

Nu har jag gnällt tillräckligt om redigeringen av manuset, vilket sammanfaller med att det börjar bli dags för nästa steg i min skrivprocess. Nu när jag har ett datum då jag mejlar in manuset till en lektör känner jag mig lättare till sinnes. Bördan börjar sakta lätta från mina axlar eftersom jag vet att jag arbetar mot ett mål. Det finns ett slut. Åtminstone på den här delen.

För varje dag som går känner jag mer och mer att jag har gjort det jag klarar av att göra själv. Nu kommer jag inte längre utan hjälp. Nu måste någon annan träda in i bilden, läsa igenom manuset, komma med konstruktiv kritik och kommentarer som pekar på textens svagheter och luckor, men också bekräfta det som fungerar. Efter det kommer jag att arbeta vidare. Den delen ser jag fram emot kan jag berätta 🙂 för jag kommer aldrig mer att komma tillbaka till just denna stund (slutet på mitt tålamod) med den här boken. Även om jag säkert hamnar här igen, men då med en annan bok och förhoppningsvis mer kunnig om processen.

Hoppas ni förstår vad jag menar. Jag är glad.

På återseende

 

 

Leave a comment

E-postadressen publiceras inte.