• Spåna på nya idéer till nästa manus. Brainstorma som en galning i vetskapen om att allt får finnas i detta läge, inget är för konstigt, för avancerat, för experimentell och crazy.
  • Vila upp sig och passa på att träffa folk, försöka blåsa liv i de relationer som fått stå tillbaka medan man varit totalt nersjunken i manuset.
  • Träna, särskilt ryggen som tar en hel del stryk när man sitter och skriver så mycket.
  • Bli medlem i ett politiskt parti för första gången, och känna sig tvungen att gå på ett välkomstmöte.
  • Passa på att läsa böcker som inte enbart är för research, utan bara rent nöje.
  • Lyssna på musik i hörlurarna, på hög volym, sätta bästislåten på repeat och minnas sin ungdom.
  • Ansöka och bli antagen till en lektörsutbildning 🙂 🙂 den allra första i Sverige som kommer att ledas av Ann Ljungberg.

Det här är sånt jag har gjort sen jag sände iväg det, försökt i alla fall, det är inte helt lätt då tankarna inte riktigt velat slita sig ifrån manuset. Sen har jag varit och petat på det också, det går inte att låta bli att fixa något stavfel här, och fylla på med mer text någon annanstans. Dessa ständiga förändringar man kan göra i texten, som faktiskt gör den bättre, när tar det slut! Sen måste jag säkert arbeta om vissa delar av manuset, jag vet att jag borde låta bli och bara vänta.

Ha tålamod och låta texten…äh. Det funkar inte för mig…

På återseende!

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte.