Ni som skriver och har drömmar om att bli författare har säkert hört det till leda: alla blir någon gång refuserade. Även de största och mest kända författarna har någon gång blivit det. Vissa flertalet gånger innan de slog igenom med böcker som Harry Potter, Anne Franks dagbok, Borta med vinden och många, många fler. En av mina favoritförfattare under min sköna ungdomstid, Stephen King, lär ha blivit det hur många gånger som helst innan han sålde en novell.

Det hör liksom till att vara författare. Att bli refuserad. Ibland många gånger. Och är alltså ingenting att deppa över.

Jag blev refuserad idag. Jag fick ett mejl. Som jag tror är en positiv refusering, om nu sådana finns.

För ungefär 8-9 veckor sen mejlade jag iväg en del av manuset till två agenter. Det var ett plötsligt infall, en impulshandling om ni vill. De ville ha femtio sidor text. Vid det tillfället var jag så ofantligt trött på mitt manus att jag kände att det var en bra idé att redigera klart den första delen av det, och chansa. Märk väl att detta skedde alltså innan jag sände iväg manuset till lektören, som jag fortfarande väntar svar från.

Som sagt en impulshandling som jag kan lägga på listan av misstag som jag gjort i mitt liv. För jag skulle förstås ha väntat, redigerat klart hela manuset först, sänt iväg det till lektören och sen…mejlat iväg till förlag och agenter. Nu kanske jag sumpade en chans hos just den här agenten?

Har jag berättat att jag har en otålig sida?

I den här stunden, medan jag skriver, tänker jag tillbaka på den gången jag läste en universitetskurs i praktisk svenska. Då jag lämnade in en text som hörde till en av delkurserna. Läraren hade en del synpunkter minns jag. Han verkade gilla den, han skrev något i stil med, ”en av de bättre texterna.” Men kallade den samtidigt för ”nyckfull.” Min text alltså. Efteråt funderade jag på om texten blivit smittad av mitt personliga handlingsmönster, hade jag lämnat ett alltför tydligt avtryck bland tankegångarna? Jag minns att jag letade upp ordet ”nyckfull”. Synonymerna var oberäknelig, oförutsägbar, excentrisk, irrationell.

Oj.

Tillbaka till refuseringsmejlet: Jag fick alltså nej från dem, men fick också synpunkter på varför. De började med att säga att berättelsen var originell och spännande och hade ett driv, men att språket stundtals tyngdes ner av omständliga formuleringar som gjorde att fokus på berättelsen riskerade att förloras. Att texten skulle vinna på att bli mer avskalad.

Omständliga formuleringar dröjer sig kvar. Jag som kämpat med att skriva ner cirka 75000 ord, som lätt hade kunnat bli mindre om jag inte byggt ut här och där. Synonymer till omständlig är förresten: mångordig, långrandig, utförlig, invecklad, komplicerad, detaljerad.

Jag är inte en sån som skriver mycket, har inte ett blommigt språk (tror jag), utan försöker skriva kärnfullt och hålla mig till storyn. Det tråkigaste som finns är ju just såna böcker som försvinner iväg i sidohistorier som tillför lite till berättelsen. Eller hänger sig kvar vid någon händelse allt för länge, eller inne i någons huvud. Tänk om det är just det jag har gjort?

Samtidigt så har agenten endast läst den första delen av manuset. Det kan vara en sån där typisk ”allt för långsam början”, som en ny författare ska akta sig för. Det där med att man genast ska greppa tag i läsaren från sida 1, och hålla kvar den boken ut.

Jag kanske har en långsam början som jag måste jobba mer med. Se över mina meningar, kanske är de onödigt långa? Med många bisatser? Tur att jag snart får svar från lektören, som ju har läst hela manuset och kan ge en helhetsbild av det. Det ska bli väldigt intressant.

Ni kanske undrar vad som hände med den andra agenturen, den jag skickade manuset till? Jag kan berätta att jag ännu inte fått svar från dem.

Fortsättning följer!

 

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte.