Hur planerar du din berättelse? Skriver du synopsis? Eller kanske pitchar du boken för en agent, en sån där cool hisspitch? Vad är egentligen skillnaden mellan dessa termer, och när används dem?

Under min skrivprocess använde jag mig av en synopsis. Men ganska snart märkte jag att den inte fungerade, att den spretade och inte höll när berättelsen började utveckla sig. Då började jag skriva mer ingående om varje scen, innan jag skrev dem. Som ett slags förarbete där jag satte tonen för scenen, syftet och ramen för den.

Jag tror att det här förarbetet har hjälpt mig mycket, även om det har tagit längre tid. Men jag känner att jag har mer kontroll när jag arbetar på det här sättet. När jag vet vad det är jag ska skriva, när jag förstår syftet, har det varit lättare att få ner texten. Det har nog varit den bästa medicinen mot skrivkramp.

Under den här tiden har jag läst massor av skrivhandböcker på engelska, och fokuserat på själva planerandet av berättelsen. Men jag har haft svårt att hålla reda på termerna och begreppen som används. Ibland används synopsis, ibland outline. Nu senast läste jag att det finns en tredje term, treatment, som jag aldrig hört tidigare. Men även termen Pitch används ofta.

I dag tänkte jag göra ett försök att förklara vad termerna står för, och hur de kan komma till användning.

Pitch är en mening som plockar ut det viktigaste ur bokens handling och komprimerar det till en mening. Det här är något vi ofta gör i vår vardag. Som när man vill övertala kompisen att följa med och festa, eller förklarar för mannen varför familjen borde resa till Hawaii. Vi plockar ut det viktigaste, det mest spännande och lockande för att övertala vår lyssnare. Vi pitchar, och vi gör det hela tiden utan att märka det. Pitch är alltså en kort beskrivning av en bok, ungefär som en Premise som ni kan läsa mer om här. Jag tror att det är viktigt att lära sig pitcha boken, folk kommer att fråga vad den handlar om! Men vet hur svårt det kan vara.

Synopsis består ofta av en eller två sidor. Den ger en överblick av de viktiga händelserna i berättelsen. Man kanske skriver synopsis innan man börjar att skriva på manuset. Som en förberedelse. Andra kanske inte skriver den förrän manuset är färdigt, eftersom de ännu inte vet hela handlingen.

Vissa förlag och agenter vill gärna att man skickar med synopsis också, när man skickar in manuset.

Outline är en fördjupad variant av synopsis. Här vet man mer om storyn. Man skriver ner kapitel för kapitel och scen för scen. Och man skriver även ner mål, motiv och konflikt för varje scen.

Treatment är nästan som en novell som handlar om boken man skriver. Den kan vara uppemot 20 sidor lång. Här beskriver man händelserna mer ingående, allt det som ingår i synopsis och outline, plus att man lägger till karaktärerna och deras mål, motiv och konflikter. Här kan man även ha med dialoger.

På sätt och vis är det som att man skalar en lök, det som är på ytan är pitchen. Sen skalar man sig ner lager för lager tills man kommer ner till treatment. Eller är det tvärtom? Hur man än ser på det har man nog verkligen koll på berättelsen om man lyckas ta sig igenom alla lagren.

Själv har jag utan att veta om det, skrivit en slags treatment? Eller kanske en ouline? Ingen aning.

Det enda jag vet är:

Ju mer jag vet om det jag ska skriva, innan jag skriver det, desto lättare blir det.

Det allra svåraste är ändå pitchen, för det kräver att man står där och verkligen säljer sin story, och gillar sin story och vet exakt vad den handlar om. Än är jag inte riktigt där men förhoppningsvis når jag dit en dag 🙂

På återseende!

 

 

 

 

Leave a comment

E-postadressen publiceras inte.