Idag delar jag med mig tankar kring miljöbeskrivningar. Jag tycker även om att kalla det för sceneri, eller inramning av scenerna.

Jag har en lucka någonstans i mitt förflutna, som är fylld av dåligt samvete över hur snabbt mina fingrar bläddrade förbi miljöbeskrivningarna i böckerna. Jag såg dem som små onödiga bokblad som bara fördröjde berättelsen, sänkte ner farten och fick mig att tappa intresset. Hur intressant var det egentligen med en skog, en blomma eller en potatisåker? Det var ju personerna och deras problem jag ville följa.

En varning här: Jag misstänker att min åsikt kring miljöbeskrivningar kan ha skadats när jag läste den första delen av Marcel Prousts romansvit, På spaning efter den tid som flytt (Swanns värld). Där fanns flera sidor långa beskrivningar av bland annat ett kyrktorn…. Fast jag måste också erkänna att vissa av Prousts miljöbeskrivningar var helt fantastiska.

Problemet var nog den att jag tänkte på miljöbeskrivningar som naturen runt omkring oss. Växter liksom. Blommor och träd. I dag vet jag bättre.

När jag stöter på miljöbeskrivningar som fungerar behöver jag inte lämna berättelsen för att träda in i en annan värld. Sceneriet är fint inlindat, stannar inte av framåtrörelsen, utan skapar ett större djup i berättelsen. Den får ramar, ett rum.

Miljöbeskrivningar kan fungera som ett verktyg för att förhöja och gestalta berättelsen. Och kan bestå av något så enkelt som färgen på gardinerna; blodröd. Virade runt en kritvit kvinnokropp. Eller ett fönster, med ett avgrundsdjupt mörker utanför. Men också ett visst klockslag, årstid eller väder. Visst får man en viss känsla om en scen utspelas sig tidigt en vintermorgon? Jämfört med en sval sommarkväll?

Eller kanske bara en vit stol. Eller ett blått hus. Sceneriet finns till för att skapa ett rum, så att läsaren i tanken kan placera karaktärerna någonstans.

En pryl säger något om en person. Eller kan säga väldigt mycket.

En bibel på nattduksbordet. Ett laddat vapen under kudden. Damunderkläder i mannens garderob? Ibland kan det räcka med en, tydlig detalj, för att skapa en bild. Så en beskrivning av miljön runt omkring, av prylarna, kan samtidigt vara en gestaltning av karaktären.

Hur tänker du kring miljöbeskrivningar?

På återseende!

One thought to “Miljöbeskrivningar – hur gör man?”

  • Marie: Mitt skrivliv

    Miljöbeskrivningarna kan verkligen fylla en avgörande funktion, om de är där av just den anledningen. Syfte, det är ordet som beskriver mitt förhållningssätt till miljöbeskrivningar. De måste ha ett syfte, vilket känns ganska grundläggande när jag tänker efter ?

    Svara

Leave a comment

E-postadressen publiceras inte.