Susan Sontag lär ha sagt att man måste vara besatt när man skriver en bok. Det fick mig att tänka på två böcker som jag misstänker är sprungna ur författarnas besatthet: Expeditionen: Min kärlekshistoria av Bea Uusma, och Den odödliga Henrietta Lacks av Rebecca Skloot.

Expeditionen: Min kärlekshistoria

Innan jag läste boken hade jag inte ens hört talas om ingenjör Andrées expedition och den misslyckade ballongfärden till Nordpolen, där alla besättningsmedlemmar dog. Kanske talade vi om den i skolan någon gång, men det tror jag inte. Men en djupdykning i ett speciellt ämne, som Uusma gjorde, kände jag igen. En gång för längesen läste allt jag kunde komma åt om Amishfolket, böcker, artiklar, blogginlägg. En annan gång slukade allt jag kunde hitta om geishor. Varför? För att det var intressant.

Jag vet inte varför Bea Uusma valde att skriva om ballongfärden till Nordpolen. Men det är väldigt spännande att följa hennes jakt på det som verkligen hände med expeditionen. Varför dog de? När de hade mat, medicin och annat för att överleva. Hur dog de? Var det trikiner som dödade dem? Trikiner som finns i isbjörn, som de åt massor av. Blev de attackerade av en isbjörn? Troligtvis en av dem.

Sedan finns det en fin kärlekshistoria som läsaren får ta del av. Den mellan Nils, en av expeditionsmedlemmarna och Anna. Anna som till sist gifter sig med en annan, men när hon dör ber att hennes hjärta ska begravas hos den hon alltid hade kvar i sitt hjärta. Nils. Man tror inte att dessa kärlekshistorier kan ha existerat!

Bea Uusmas röst är mild och saklig genom boken. Ändå anar man hur envis hon måste vara för att under 15 års tid ha samlat information om händelsen. Det är beundransvärt. Det enda jag saknade när jag läst klart boken var en slutsats där hon med bestämd röst skriver vad hon faktiskt tror hände. Hennes slutsats. Här önskar jag att hennes röst varit starkare.

Den odödliga Henrietta Lacks

Den andra boken jag kom att tänka på handlar om Henrietta Lacks, en fattig afroamerikansk kvinna som fick livmodercancer. Hennes cancerceller togs från ett vävnadsprov kort innan hon dog 1951, och blev världens första odödliga mänskliga celler som någonsin odlats i ett laboratorium. Cellerna har varit en avgörande faktor i allt från poliovaccin och cellgiftsbehandling, till provrörsbefruktning och kloning, och är fortfarande en av de mest använda cellinjerna världen över – utan att Henrietta eller hennes familj visste om detta och fick ett öre från företagen som tjänade miljoner på att sälja dem.

Rebecca Skloot hörde talas om den här historien när hon var 16 år gammal och blev besatt. Hon kunde bara inte sluta tänka på den. Boken gavs ut 2010 när hon var 38 år gammal. Det är vad besatthet kan leda till.

Tror du att man behöver vara besatt för att skriva en bok?

 

Leave a comment

E-postadressen publiceras inte.