Dialog är när personer och karaktärer pratar med varandra. Det de säger kallas repliker. Dialog har flera syften, de kan användas för att gestalta och fördjupa karaktärerna, för att skapa spänning och framåtrörelse i berättelsen, och för att föra in ny information. Men de kan också användas för att skapa luft i en tät text. Här kommer mina 13 bästa tips för att lyckas med din dialog!

1 Skriv spänstig dialog

Ett av de vanligaste felen när man skriver dialog är att man försöker efterlikna verkliga samtal ur livet. Då kan replikerna bli onödigt långa och pratiga, och kan också upplevas som föreläsande. Risken är att de tappar sin spänst.

En dialog skiljer sig från ett verkligt tal. Du kan försöka se det som om du uppfinner ett eget språk. Ett slags ”upphöjt” språk som du skapar genom ett spännande urval av repliker. Om replikerna är korta och har ett syfte, får de en annan tyngd i berättelsen.

Exempel på en lång och pratig replik där en del av informationen som kommer fram, redan borde vara bekant för läsaren:

”Aldrig, inte i det här vädret att du får låna min bil och det vet du förstås. Ge mig en sekund att dra på mig gymnastikskorna. Jag visste att du skulle komma och att det är allvarligt därför är jag färdigklädd. Kim, du vet att jag också älskar honom men det blir jag som kör.”

Istället kan du skriva så här:

”Aldrig i det här vädret. Jag visste att du skulle komma, ge mig en sekund bara. Jag kör bilen.”

2 Gestalta genom dialog

Mycket går att läsa ut av det karaktärerna säger, men också hur de säger det. Det är orden de väljer, det kan vara slang, svordomar m.m. Eller när en karaktär talar för länge, vägrar svara på frågor, avbryter och låter inte andra komma till tals. Du kan också gestalta karaktärerna genom att låta replikerna färgas av deras klasstillhörighet, politiska åsikter eller drivkrafter.

Exempel: En ung kille, Anton, och hans mamma Petra.

   ”Fan vad keff du är, jag visste att du skulle banga”, säger Anton.

   ”Prata inte sådär med mig, jag är inte en av dina vänner”, säger Petra.

   ”Prata inte så där”, härmar Anton henne. ”Snacka inte skit om mina polare, de har alltid ställt upp för mig.

    Petra vänder bort blicken, men svarar inte.

   ”Deras morsor köper ut till dem!”

   ”De begår ett brott. När du blir arton år får du handla ditt eget vin. Jag gör det inte.”

3 Vad vill karaktären säga? Egentligen.

Eftersom vi är sociala varelser finns det saker vi både tänker och tycker, som vi inte säger för att inte orsaka spänning i gruppen. Men det kan sippra ut när vi minst anar det. När det händer skapar det en slags undertext som gör att läsaren räknar ut att något annat pågår under ytan…

Exempel: Eva stör sig på kollegan Lisa som alltid kommer försent till jobbet. Men att hon tycker det, skulle hon aldrig våga erkänna…

  ”Eva! Är du redan här? Jag trodde att vi skulle träffas klockan…” säger Lisa och tystnar när hon ser Evas min.

   ”Det är väl klart jag är här. Jag är alltid på jobbet i tid,” säger Eva och vänder sig bort.

   ”Ja, men jag trodde…” Lisa sänker rösten.

   ”Stefan sa klart och tydligt under mötet igår att vi skulle ses här prick åtta. Alla som var där hörde det. Förresten träffas vi alltid åtta när det är inventering. Det är samma tid som vår arbetsdag börjar. Åtta noll noll. Varje dag på året.”

4 Sa hon, sa han, sa hen, behövs det verkligen?

Författaren väljer ibland att skriva ut vem som har en replik. Det är ett enkelt och effektivt sätt att berätta vem det är som pratar. Men om författaren lyckats gestalta karaktärerna och situationen väl, innan dialogen tar vid, är det inte alltid nödvändigt att göra det.

Exempel: Anna ska för första gången hoppa fallskärm. Pelle är fallskärmsinstruktören. Det har passerat 30 minuter. Av situationen borde det framgå vem det är som har en replik:

”Jag är rädd. Jag vet inte om jag vill.”

   ”Du har inget val, du kan inte fega ur nu. Gör det bara.”

   ”Men om fallskärmen inte vecklas ut då! Tänk om…”

   ”Gör det bara. Hoppa nån gång!”.

5 Skippa anföringsverben

Anföringsverb är något du bör vara försiktig med. Läsaren räknar själv ut om en karaktär är rädd eller förbannad genom replikerna och situationen. Om du vill förtydliga vem det är som talar räcker det med, sa Anna, sa Pelle. Men det är nästan aldrig nödvändigt att förklara hur karaktären säger repliken.

Samma scen som ovan: Anna ska för första gången hoppa i fallskärm, det har gått 30 minuter och fallskärmsinstruktören Pelle har sedan länge tappat tålamodet.

  ”Jag är rädd. Jag vet inte om jag kan göra det”, sa Anna skräckslaget. (här säger faktiskt Anna att hon är rädd. Anföringsverbet ”skräckslaget” blir överflödigt).

  ”Du har inget val, du kan inte fega ur nu. Gör det bara,” sa Pelle förbannat. (av situationen och vad han säger borde det redan framgå att Pelle är förbannad).

   ”Men om fallskärmen inte vecklas ut då? Tänk om…” sa Anna (panikslaget).

   ”Gör det bara. Hoppa!”, sa Pelle (argt).

6 Småord och versaler

Var försiktig med användandet av småord och versaler i texten. Det är lätt att överdosera språket, vilket kan göra att skärpan i dialogerna går förlorad. Småord som ja, nej, öh, ehh, äähh, alltså, nähä, VA!, asså, NEJ! näh, m.m är ord som du bör vara sparsam med.

Om du vill gestalta en person, kanske en ung person som pratar slang, kan du föra in ett slangord i början, och sen fylla på med något ord då och då. Läsaren kommer att hänga med ändå. Samma sak kan du göra om du vill visa att karaktären har ett talfel eller en dialekt.

Var även försiktig med användningen av versaler, de behövs vanligtvis inte och kan se klumpigt ut i texten. Som läsare förstår man om någon är upprörd eller arg eller skriker, utan att det behöver stå i texten med stora bokstäver.

7 Krydda dialogerna med konflikter

Dialoger bör ha ett syfte för att vara intressanta. Men glöm inte att krydda med konflikter och motsatta viljor. I scenen som följer har Anna och Pelle blivit ett kärlekspar efter den traumatiska scenen där hon inte vågade hoppa 🙂

”Vad ska vi äta till middag?” undrar Anna.

Pelle öppnar frysen och rotar runt bland maten: ”Vad sägs om köttbullar med makaroner?”

”Det låter jättebra, Pelle. Det tar vi. Glöm inte att barnen vill ha ketchup också.”

”Självklart, den har jag redan köpt!”

”Vad bra!”

Detta kanske låter som ett vardagligt samtal makar emellan. Men är det intressant? Och skapar scenen en framåtrörelse i berättelsen? För att få dialogerna att låta spännande behövs motsatta viljor eller konflikt.

”Vad ska vi äta till middag?” undrar Anna.

Pelle öppnar frysen och rotar runt bland maten: ”Vad sägs om köttbullar med makaroner?”

”Igen?” Men vi kom ju överens om att maten ska vara bra mat lagad från grunden, inte nån jäkla halvfabrikat.”

”Men laga maten själv då! Nåt sånt där franskt som du gillar, kanske havssniglar med smör? Försök att få ungarna att äta det också.”

Det kanske fortfarande är ett vardagligt samtal, men nu händer det faktiskt något. Genom dialogerna förstår vi att de är upprörda, maten är en sak, men man kan undra om något annat ligger bakom?

8 Kroppsspråk och mimik – den ordlösa kommunikationen

Det sägs att kroppsspråket är starkare än orden man säger. Fundera på om kroppsspråket stämmer överens med det karaktären säger. Blir det trovärdigt om det inte stämmer? Kan man ana att en karaktär inte är ärlig i det han säger?

Exempel: Jonas och Ylva för ett samtal i köket: Ylva sitter vid bordet, medan Jonas tränar:

Jonas hoppar upp, tar tag i ett av trappstegen underifrån, och börjar häva sig upp och ner. ”Ja, alla visste vi att det skulle kunna hända.” Han andas tungt.

”Hon var så ung. Och barnen, de är fortfarande så små,” säger Ylva.

Jonas släpper taget om trappsteget, lägger sig på mage och börjar göra armhävningar mot golvet. Sen vänder han sig på rygg och gör situps. ”Ja, det är verkligen sorgligt. Mycket sorgligt. Jag ska göra hundra stycken situps, tror du jag orkar?” Jonas ler mot Ylva.

”Hon blev mördad, Jonas.” En stor rynka börjar bildas på hennes panna.

”Ja, det är verkligen sorgligt.”

”Tycker du verkligen det?” Ylva ställer sig upp och lämnar rummet.

9 Glöm inte sceneriet, låt karaktärerna reagera på omgivningen!

Skapa liv i dialogen genom att få karaktärerna att reagera på det som händer i omgivningen. Om ett samtal pågår nära en byggarbetsplats kommer karaktärernas röster förmodligen öka i volym. Om de stiger in i en kyrka, eller ett bibliotek, sänker de rösterna. Å andra sidan, att låta en person gå in på ett bibliotek och prata högljutt och brett, är ett sätt att gestalta den 🙂

Om man sitter i en bil och hamnar i en diskussion, kanske man reagerar så här:

”Vad var det du ville prata om?” Tom startar bilen och börjar köra.

”Jag har bestämt mig, jag vill skiljas.” Annika ser ner på sina händer som är ovanligt bleka.

Tom svarar inte.

”Tom snälla, kör inte så snabbt. Vi kan väl prata om det här.”

”Så du vill skiljas va. Nu? Nu när jag har förlorat mina pengar, företaget. Allt!”

”Snälla, sakta ner farten, du kommer att köra ihjäl oss!”

”Det skulle du ha tänkt på innan.”

10 Blixtlåsdialoger är tråkiga att läsa!

När replikerna faller lätt in i varandra utan motstånd och konflikter, och när inget syfte finns för dem, blir det tråkigt. Detta händer när karaktärerna turas om att prata, får lika mycket taltid och svarar exakt på frågan som den andra ställer. Det är ungefär det motsatta till en spännande och levande dialog. Detta löser du genom att baka in ett motstånd. Låta karaktärerna avbryta varandra, ställa motfrågor, inte svara eller svara något helt annat för att avleda.

Exempel på en blixtlåsdialog:

”Hej!”

”Hej!”

”Hur mår du?”

”Bra. Hur mår du?”

”Tack jag mår bra.”

”Fint väder vi har idag.”

”Ja, verkligen jättefint.”

11 Direkt tal eller indirekt tal?

Direkt tal är att återge vad karaktärerna säger, alltså genom replikerna som citeras. Indirekt tal är när det som sägs förs in i den berättande, löpande texten. Det kan användas när du snabbt behöver göra en sammanfattning för att komma vidare i berättelsen.

Direkt tal:

”Har du ätit upp middagen?” sa Cecilia.

”Jag är nästan färdig, stressa mig inte.” svarade Mia.

Indirekt tal:

Cecilia frågade Mia om hon var färdig med middagen, varpå Mia bad henne att inte stressa henne, att hon var nästan klar.

12 Talstreck eller citattecken?

Välj mellan talstreck, citattecken eller inget alls? Det viktiga är att du väljer ett av dem och är konsekvent genom hela texten.

Tekniska regler i hur man skriver dialoger kan du läsa om i Svenska skrivregler, Språkrådet.

13 Hur början man?

Det kanske börjar med att du hör en dialog i ditt huvud? Börja med att skriva ner det första du kommer på, det kan vara enstaka meningar. Du behöver inte tänka på anföringar eller gestaltning i detta steg.

”Jag vill inte.”

”Du måste göra det.”

”Varför?”

”Du vet vad som händer om du inte gör det.”

I nästa steg är det dags att klä replikerna med känslor, muskler och blod:

”Jag vill inte.” Sara lägger sig i soffan. Hon tar den röda pläden som ligger vid hennes fötter, och lägger den över ansiktet.

”Du har inget val, du vet det.” Victor rycker bort pläden och slänger iväg den.

”Det måste finnas ett annat sätt. Det måste det! Snälla, jag kan inte göra det.”

Victor hämtar pläden som ligger i hörnan, i mörkret ser den ut som en stor blodfläck, och går tillbaka och slänger den över henne. ”Gör som du vill. Men ring inte mig efteråt.” Han vänder sig om och går.

Tack för att du läste!

Paulina

 

 

Leave a comment

E-postadressen publiceras inte.