SÅ JOBBAR JAG SOM LEKTÖR

Jag uppskattar verkligen känslan att få dyka in i en ny värld, skapad av någon annan. Det är en alldeles speciell och lustfylld känsla. Det första jag gör är att hämta min snygga anteckningsbok, den med turkos, blommig pärm. Där antecknar jag alla spontana intryck som kommer till mig under min första läsning, (jag läser manuset på min surfplatta). Dessa tidiga kommentarer är viktiga, oftast hänger de med ändå mot slutet. Själva läsningen, den gör jag för det mesta sittandes i en skön fåtölj (färgen lutar åt en ljusare variant av turkos, mer åt aquahållet) eller halvliggandes i soffan. Jag sitter ju framför datorn i många timmar så det är bra att låta ryggen vila 🙂

Läsning nummer två gör jag sittandes framför datorn. Här sjunker jag in i texten ännu mer, tankarna efter den första läsningen har hunnit lägga sig och jag har fått nya insikter om berättelsen. Och om hur jag bör utforma själva utlåtandet. Här behöver jag ibland gå in och läsa vissa avsnitt i texten en tredje gång, som en försäkring om att jag har uppfattat dem rätt.

Så börjar jag skriva och tänker: Vad lägger jag krutet på den här gången? Ofta finns sånt som kommer igen i manus efter manus. Vanligt är att författaren kan behöva hjälp med dialogerna eller gestaltningen. Men ibland kan det vara sånt som storylinjer, att man har skrivit många olika berättelser som leder till att huvudberättelsen spretar eller drunknar i allt det andra. Eller att man har för många karaktärer och ingen blir riktigt djup. Då kanske jag föreslår att man slår ihop några karaktärer. Och föreslår författaren att kapa några sidoberättelser. Jag avslutar alltid utlåtandet med en handlingsplan där jag sammanfattar allt jag har varit inne och petat på. Författaren har möjlighet att komma med frågor efteråt, om någonting är oklart.

Men jag är också skrivcoach. Så här jobbar jag:

Författaren jag jobbar med just nu har skrivit ett manus som hen skickat ut till förlag. Bland standardrefuseringar har hen även fått en positiv refusering. Nu vill hen komma vidare med manuset, bearbeta den, arbeta med det som förlaget har anmärkt på.

Det är ett väldigt spännande arbete att få vara med och se hur arbetet med texten växer fram. Så här gör vi: Hen mejlar en scen. Jag läser igenom den och ger förslag på vad som kan förbättras. Det kan vara förslag på hur hen kan disponera händelserna i scenen för att öka spänningen. Det kan handla om att stryka bort småord, upprepningar eller logiska luckor, samt annat som stör läsflödet och hindrar berättelsen från att träda fram. Språket är trots allt ett verktyg, men om det används fel kan det hindra en annars skimrande story från att glänsa. Men jag ger också förslag på hur scenerna kan kastas om för en klarare dramaturgisk linje och hur karaktärerna kan komma fram bättre när de gestaltas. När jag gjort detta mejlar jag tillbaka scenen. Sen skickar hen en ny scen. Så håller vi på, dag in och dag ut.

Sen redigerar jag mitt eget manus.

Ja 🙂 manuset existerar fortfarande och jag jobbar fortfarande på det. Det har tagit väldigt lång tid och jag har missat många deadlines. Hela tiden kommer livet emellan och ska ha sin del. Ni som hängt med vet att jag kort innan jul fick en väldigt positiv refusering. Förlaget (stort förlag!) berättade att manuset hade lagts ut på lektör och jag fick veta vad det var som fattades, samt konkreta tips på hur jag kunde förbättra det. Jag ger inte upp ska ni veta!

(Visited 19 times, 1 visits today)