Prolog i boken eller?

Det finns en prolog i manuset för att jag tror att berättelsen behöver den. Men efter att ha läst om prologer finner jag till min förvåning att många tycker att man ska skippa den helt. Att den inte tillför något och att författaren slarvar eller är lat när man använder sig av prologer.

Lat? Det är det sista en författare är. Man kanske kan beskylla en författare för att vara okunnig om hantverket. Men lat…

Vissa menar att man helt enkelt bör radera namnet prolog och sätta dit kapitel 1. Men om jag i min bok skulle göra så skulle det bli knasigt. Men så drar jag mig till minnes hur många prologer jag själv har hoppat över medan jag läst, för att de varit tråkiga eller för att jag snabbt velat komma till själva berättelsen. Hur jag tyckte de störde och bara tog tid från mig.

Jag har haft min del av tråkiga prologer.

Men jag har också läst spännande prologer som fångat in tonen i berättelsen och lockat in mig i den. Och bara för det kommer jag inte på någon just nu. Låt mig återkomma längre fram 🙂

Så vad är en prolog och vad kan den tillföra:

En prolog kan ge en beskrivning av miljön där storyn utspelar sig, särskilt om det är en väldigt speciell miljö.
– En prolog kan ge en en slags bakgrund till varför huvudpersonen agerar som han gör.
– Beskriva en scen ur det förflutna som har stor vikt för nuet.
– Berätta storyn ur ett annan karaktärs perspektiv, som ger storyn ytterligare ett djup.
– Sätta tonen i romanen.

Picture-8

En prolog som inte fungerar kan vara:

Alldeles för lång.
– Skrivet med ett språk eller en röst som skiljer sig från den i boken.
– En historia som inte hör ihop med den i boken.

Att läsaren måste “börja om” läsningen av boken ännu en gång, en för prologen och en för huvudberättelsen.

Det finns säkert fler punkter som skulle kunna hamna på listorna. Kommer ni på någon anledning till varför man bör/inte bör ha med en prolog, lämna gärna en kommentar då 🙂

Don’t think because you have a hook in the prologue that you don’t also have to have one in the first chapter. Think of the prologue as a separate entity. A good general rule is that it should have all the components of a short story, except that no conflict is resolved.

Det tycker jag låter som en bra regel, lägg inte allt krut på prologen och sen strunta i början på boken. Ge den ett värde, en egen berättelse som uppfyller kriterierna för en mininovell, men utan en upplösning av konflikten.

(Visited 795 times, 1 visits today)
Please follow and like us:

5 thoughts on “Prolog i boken eller?

  • 22 februari, 2015 at 18:03
    Permalink

    Jag hoppas oftast över prologerna i böcker. Och det brukar inte göra någon som helst skillnad. Ofta tror jag att författaren själv överdriver vikten av den där prologen, och av de punkterna du listade tycker jag bara det är nummer tre som är en giltig anledning att ha en prolog, alla de andra kan och bör man göra i kapitel ett. Att dessutom börja med att beskriva miljön eller varför karaktären är som den är kan dessutom bli en ganska seg start och man riskerar att förlora läsaren innan boken ens börjat. Act first, explain later, är en devis jag har fått itutad mig och det tycker jag är en bra riktlinje. Få läsare bryr sig om varför en karaktär är som den är förrän de har fått en relation till den. Och det får de genom att se denne i en situation de kan relatera till.

    Reply
  • 22 februari, 2015 at 19:03
    Permalink

    Tack för din kommentar, Katarina.
    Tror mycket väl att författare ibland överdriver vikten av prologen och det är säkert därför man som läsare så enkelt hoppar över dem och missar ingenting av storyn!
    Men jag är nog inte redo än att helt avfärda prologer, någonstans har den en plats, en funktion. Jag tror ändå att en välskriven prolog kan höja storyn om den görs på rätt sätt.
    Men jag får se hur jag gör när det blir dags för lektör, vem vet, just prologen kanske hör till en av mina “darlings to kill” 🙂

    Reply
  • Pingback: Prologens vara eller icke vara? – Kajsas bokblogg

  • 25 februari, 2015 at 09:44
    Permalink

    Jag har ju som sagt en prolog i mitt nuvarande manus (och har nog i ärlighetens namn haft det i de flesta manus jag skrivit – ja, jag gillar verkligen prologer av en viss sort), men den är bara på en dryg halv sida. Och den fyller den mycket viktiga funktionen att på den halva sidan presentera huvudkaraktären (kapitel ett börjar med först en annan perspektivkaraktär och sedan ytterligare en annan) samt att presentera de två röda trådarna av handling som finns hela boken igenom. På sätt och vis kan man säga att prologen innehåller två av de viktigaste frågorna i manuset, som också besvaras på slutet. Att inte ha med den skulle ställa till med obeskrivligt mycket problem för mig – i form av om behov av att ändra vilken dag eller vilken tid på dygnet som saker händer och skriva om typ hela början av boken. Enda sättet att göra sig av med prologen skulle vara att skriva om den till det första stycket på kapitel 1. Men då skulle den få ta alldeles för mycket plats. Så, ja, jag tror att jag helt enkelt måste ha den, för att den inte bara fungerar, den bär upp alldeles för viktiga funktioner för att kunna avvaras.

    Och så tycker jag att det borde vara med alla prologer 🙂

    Reply
    • 25 februari, 2015 at 21:45
      Permalink

      Absolut, den ska uppfylla en funktion och inte bara finnas som utfyllnad. Jag förstår att du har en prolog så som du beskriver det. Kul att någon finns som talar väl om prologer 🙂 för mest är det negativa saker jag hör.

      Reply

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Enjoy this blog? Please spread the word :)