Hur jobbar jag som lektör?

Nu var det ett tag sen jag uppdaterade bloggen, men dagarna passerar med en sån fart att jag knappt hinner med. Men det är roliga saker som händer 🙂 och det ska jag berätta om idag.

Frågan är alltså: Hur arbetar jag som lektör (samtidigt som jag kämpar med mitt eget manus)?

Så hur ser min arbetsgång ut?

Det första jag vill säga är att jag verkligen uppskattar känslan att få dyka in i en ny värld, skapad av någon annan. En alldeles speciell och lustfylld känsla. Det första jag gör är innan jag börjar läsa är att plocka till mig min snygga anteckningsbok, den med turkos, blommig pärm. Där antecknar jag allt – spontana intryck som kommer till mig under min första läsning, (jag läser manuset på min surfplatta). Dessa tidiga kommentarer är viktiga, oftast hänger de med ändå mot slutet. Själva läsningen, den gör jag för det mesta sittandes i en skön fåtölj (färgen lutar åt en ljusare variant av turkos, mer åt aquahållet) eller halvliggandes i soffan. Jag sitter ju framför datorn i många timmar så det är bra att låta ryggen vila 🙂 read more

Please follow and like us:

Hur skapar man karaktärer

Hur skapar man karaktärer, och var hämtar man stoffet?

Jag hämtar ofta stoff till mina karaktärer i min närhet. De kan vara familjemedlemmar, vänner och bekanta, eller arbetskamrater. Men det kan också vara främlingar på bussen.

Genom att observera olika personer (på ett diskret sätt förstås) lägger jag märke till deras rörelsemönster, deras kroppsspråk, vanor och eventuella tics. Vad gör de med händerna medan de pratar? Vad händer med deras blickar? Genom att välja att prata mindre själv, för att de ska prata mer, lägger jag märke till vad de säger och hur de säger det. Hur låter deras röster när de är på glatt humor, till skillnad från när de är upprörda? Kan man se på en person vad den tänker? Vad händer med kroppen om en person tänker på något väldigt sorgligt? read more

Please follow and like us:

Snöflingemetoden – en metod för att skriva manus

Snöflingemetoden använde jag när jag började skriva mitt manus. Den kanske låter lite krånglig och lång, men väl värd att ge en chans!

När jag för många år sedan började skriva lät jag orden komma ut som de ville. Jag hade ingen plan för det jag skrev, visste inte hur jag skulle börja berättelsen, utveckla den eller hur den skulle avslutas. Fritt skrivande när lusten föll sig in. Därför blev det ingen roman eller novell. Det jag hade lyckats krafsa ner kunde jag inte identifiera. Var det en scen jag beskrivit? En scen i början, i mitten eller mot slutet?

Av en slump hörde jag talas om Snöflingemetoden ( Snowflake Method) som författaren Randy Ingermansson har skapat. Snöflingemetoden är för mig en slags plan för romanen/novellen där man steg efter steg gräver sig närmare in i karaktärerna och storyn. Man börjar enkelt med en mening och bygger sedan ut meningen till ett stycke och sen till en sida. På så sätt fördjupas storyn och man får mer kunskap om vad det är man skriver. read more

Please follow and like us:

Enjoy this blog? Please spread the word :)