Lektörsutlåtande

Nu har jag fått det efterlängtade lektörsutlåtandet. Det blev en lång väntan och under denna tid har jag känt mig tom och konstig. Efter att ha skrivit så intensivt på manuset under en lång tid, varit så fördjupad i det, visste jag inte vad jag skulle göra med mina händer.

Du har ett första utkast till en berättelse som har potential att bli väldigt spännande men du har mycket arbete framför dig.

mothers-day-717610_1280

Jag har läst igenom utlåtandet och kommentarerna i texten och håller fortfarande på att smälta det som står där. Så än kan jag inte skriva så mycket om det. Men sånt jag redan förstått är att jag måste rensa språket från sånt som inte är viktigt för storyn. Vardagliga saker till exempel, som riskerar att tråka ut läsaren. För har jag gestaltat väl, ska läsaren själv kunna fylla ut det som inte står i texten. Och inte vara så redogörande och pliktskyldig, bort med den duktiga flickan och lämna mer åt läsaren. Omständliga formuleringar var det en agent som sa. Nu är det två som säger ungefär samma sak. read more

Please follow and like us:

Manuset inskickat till lektör

Så, nu har jag gjort det 🙂 jag har äntligen sänt iväg manuset till en lektör, manuset som jag har arbetat på sen drygt ett år tillbaka. Bara släppt det löst.

I did it.

Det första jag gjorde efter att jag mejlat in det, var att kolla mina skickade mail, var det verkligen sista versionen jag sände iväg? Jag öppnade dokumentet, som då öppnas i Word online, och såg genast ett par fel i texten, samt stavfel. Såna jag trodde jag rättat.

Men det är ok. Jag har ju skrivit om texten ett antal gånger och då händer sånt här tror jag, ibland ändrar man en specifik sak i texten och glömmer att ändra det på andra ställen där den dyker upp. Dessutom är man blind för sin egen text, man ser inte stavfelen, utan hjärnan “fyller” ut det den tror korrekta ordet är. Det måste vara en annan som rättar sånt, tror jag. read more

Please follow and like us:

Redigeringsmardrömmen är över

Är redigering den värsta delen av romanbygget?

Nu har jag gnällt tillräckligt om redigeringen av manuset, vilket sammanfaller med att det börjar bli dags för nästa steg i min skrivprocess. Nu när jag har ett datum då jag mejlar in manuset till en lektör känner jag mig lättare till sinnes. Bördan börjar sakta lätta från mina axlar eftersom jag vet att jag arbetar mot ett mål. Det finns ett slut. Åtminstone på den här delen.

Content-Writing-2.0

För varje dag som går känner jag mer och mer att jag har gjort det jag klarar av att göra själv. Nu kommer jag inte längre utan hjälp. Nu måste någon annan träda in i bilden, läsa igenom manuset, komma med konstruktiv kritik och kommentarer som pekar på textens svagheter och luckor, men också bekräfta det som fungerar. Efter det kommer jag att arbeta vidare. Den delen ser jag fram emot kan jag berätta 🙂 för jag kommer aldrig mer att komma tillbaka till just denna stund (slutet på mitt tålamod) med den här boken. Även om jag säkert hamnar här igen, men då med en annan bok och förhoppningsvis mer kunnig om processen. read more

Please follow and like us:

Enjoy this blog? Please spread the word :)