Där du tar slut

Jag och sonen brukar promenera till hans skola. På vägen passerar vi ett trevåningshus, på gatan utanför brukar en vit bil stå parkerad.

Vi går förbi bilen nästan varje vardagsmorgon. I den sitter en äldre, mycket smal man, som ser ut att vara i åttioårsåldern. Han har vitt, tunt hår som når till axlarna. Oftast sitter han bara där, och gör ingenting. Men ibland kör han ett par meter på vägen, innan han stannar och ser sig förvirrat omkring.

Trots hans höga ålder, och att han uppträder något förvirrat, upplever jag honom som säker i trafiken. Jag har observerat honom när han lämnar parkeringen, hur han noga ser sig bakåt och runt, innan han backar ut. read more

Please follow and like us:

Middag under tystnad

Det är kväll och hela familjen sitter och äter middag. Fem personer runt ett bord och ingen säger något. En plötslig oro far igenom mig: Vad är vi för en slags familj som inte pratar med varandra?

Jag vänder blicken mot mellansonen, och hinner precis se hur ett busigt leende sprider ut sig över hans ansikte. Så typiskt honom. Det är tydligt att han tänker på något, något som hänt i skolan? Sen vänder jag blicken mot min äldste son och möts av ett allvarligt uttryck, han tuggar koncentrerat på maten. Kanske tänker han på provet han har nästkommande dag?

Min yngste sons blick har vandrat ut genom fönstret, där solen håller på att gå ner. Jag vet inte vad han tänker. Han är liten och har så mycket kvar att upptäcka av livet. Men jag vet att mycket händer med hans tal just nu. Hela världar av ord och meningar öppnas inför hans inre. Det är nog inte lätt när man bara är ett par år gammal. Min sambo sitter bredvid mig. Han säger inte heller något, men jag kan nästan gissa vad det är han tänker på: Podden han lyssnade på medan han lagade middagen. Den om UFO:s. read more

Please follow and like us:

När berättelsen tar en annan väg

Ibland är det som om berättelsen får ett eget liv, tar sig friheter och väljer nya vägar.

På sista tiden har jag haft så mycket att göra med familjen och lektörsutbildningen att mitt eget skrivande blivit lidande. Men de senaste dagarna har jag börja känna en lust tillbaka till min text, mitt manus. Ni som varit uppmärksamma vet att jag har skrivit klart det. Men saken är att den har legat vilande i nästan sju veckor. Nu har jag tagit upp det igen, och börjat läsa. Risken finns att jag skriver om en del…

Läsningen fick mig att tänka på vändningarna under min skrivprocess. Hur den ursprungliga berättelsen tog en annan väg, långt bort från den jag trodde. Jag lät det hända, när jag lade märke till att jag inte kom vidare med min ursprungsberättelse. read more

Please follow and like us:

Enjoy this blog? Please spread the word :)